Så in i döden trött. Två mornar i rad. Vill inte gå upp. Vill bara stänga av klockan för alltid.
"Jag förstår inte varför jag e så trött" säger jag till min man.
En träningsfri kväll igår, det enda den innehöll var en 15 minuters promenad i mörkret. Rätt avkopplande att slippa ge sig iväg men ikväll är det dags igen.
En kväll som innehöll ett besök av äldste sonen. Ett välkommet besök då mamman kan passa på att ge honom lite mat. Det togs tacksamt emot. En son som planerar en flytt uppåt landet. Det kommer att bli långt att åka framöver. Nu väntar han bara på att ett jobb ska dyka upp. Det gör det nog, förr eller senare. Det kommer att bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!