Cinque Terre, Italien

Tisdag 2014-07-22

Idag har vi första gången vänt fronten på bilen mot Sverige igen. Resan är på väg att ta slut. På fredag eller kanske lördag kommer vi äntligen att vara hemma igen efter tre fantastiska veckor på vår roadtrip genom Europa. Det har varit, och är, fantastiskt roligt men jag kan inte låta bli att tycka att det även ska bli skönt att komma hem. Skönt att få sova i sin egen säng, skönt att få gå på sin egen toalett, skönt att få ha alla saker på sin rätta plats o skönt att få ha tillgång till tvättmaskin igen. Tvätttmaskinen kommer att gå varm, det vill jag lova, jag tror att jag snart är inne i en "tros-kris". Ska jag börja vända ut o in eller tvätta för hand;- ) Köpa nytt kanske? Något måste ske!

Igår var dagen då vi äntligen skulle besöka Cinque Terra, besöket som vi egentligen skulle ha gjort igår men som vi sköt upp p g a helgen och problem med boendet. I förrgår var det 30 gr varmt o strålande solsken, igår 17 grader och ösregn när vi slog upp våra blå. Tänk vad vädret skiftar. Trots ösregnet gav vi oss iväg som planerat, med tåget 8.14. Hotellet serverade egentligen inte frukost förrän klockan 8 men dukade villigt och glatt upp en fullständig frukostbuffé redan halv 8 enbart för att vi skulle iväg till Cinque Terre!! En store eloge till Hotel Miramare i Lavagna för det.

 

En stund efter att vi kommit fram till den första byn så slutade det faktiskt att regna. Hela dagen mullrade det hotfullt i fjärran men regnjackorna som åkte med fick vi mycket lite användning för, de låg mestadels hoprullade i ryggsäcken, ibland ska man ha tur o ärligt talat, inte hade jag velat ha 30 grader varmt när vi vandrade omkring i dessa underbara små bergsbyar.

 

 

Riomaggiore var byn där vår resa startade. Vi var helt uppfyllda av denna underbara lilla by, hur skulle det bli sen? P g a regnet eller kanske bara p g a vår tidiga start så var vi rätt så ensamma på detta vårt första stopp. Helt magiskt! Efter Riomaggiore kommer Manarola, Corniglia. Vernazza och Monterosso Al Mare. Efter att ha sett dem alla håller vi nog den första byn, Riomaggiore, högst av dem alla. Kanske att upplevelsen av att se den utan tusentals andra turister också kan spela en viss roll. Det känns lite mer genuint då.

 

Hur man överhuvudtaget har kunnat bygga alla dessa hus på höjden är idag obegripligt att förstå. Man blir helt fascinerad över hur hus på hus bara tornar upp sig mot skyn. Det är svårt att ta in. Vatten o avlopp? Hur funkar det? Dagvattenhantering? Ja man kan undra.

 

 

Den största besvikelsen för dagen var väl när vi fick reda på att alla vandringslederna var stängda. Vi som ställt in oss på att vandra mellan alla byarna precis som de gjorde förr i världen när det var enda sättet att ta sig fram. Nu fick vi istället inrikta oss på att åka tåg emellan byarna och utforska dem en efter en.

 

Jag har inte lyckats ladda upp alla bilder vi tog från vår dag i byarna så ni får hålla tillgodo med dessa från Riomaggiore, magiskt nog tycker jag. Jag återkommer med fler bilder från vår dag.

När vi kom till den tredje byn så visade det sig att de två sista sträckorna trots allt var öppna så man kunde gå emellan de sista byarna. Informationen var minst sagt undermålig överallt men på de två första sträckorna kunde vi se att stigen hade rasat så där var det väl ingen tvekan men sen avrådde de nog även från vandring p g a morgonens kraftiga regn. Vi bestämde oss ändå för att gå mellan Corniglia o Vernazza.

Nu var det lite motigt att ge sig iväg. Min hjärna hade redan ställt in sig på att åka tåg alla sträckor så att nu ställa om till vandring över bergen istället, det var inte lätt, för så funkar jag. Givetvis fanns också oron där över att det skulle bli för brant och att man skulle gå för när något stup så att jag skulle bli rädd. Min höjdrädsla är inte att leka med.

Vi gav oss i alla fall iväg och jag ångrar mig inte! Det var en tuff stigning uppåt men i dåliga trappor och vi var inte nära några stup så vandringen var helt ok. Vi mötte även flera barnfamiljer där även barnen tuffade på med gott mod. Denna vandringen tog en timma men jag måste erkänna att jag hade rätt ont i benen efteråt p g a alla trappor, både upp o ned. Sista sträckan åkte vi tåg igen. Från att från början ha varit inställda på 5,5 timmes vandring så blev det 1 timma men vi var nöjda så.

Ja som sagt, vi kunde faktiskt se att stigarna rasat de första sträckorna så det fanns ingen möjlighet att gå. Tydligen drog det fram ett fruktansvärt oväder för några år sedan som nästan begravde ettt par av de låglänta byarna under vatten och rasmassor. De håller fortfarande på att bättra på husen efter detta så att reparera stigarna kanske är av underordnad betydelse för dem som bor här. Idag kan de både köra bil och åka tåg till sina byar och behöver inte vandra.

Att besöka Cinque Terre var en fantastisk upplevelse som jag verkligen kan rekommendera alla att göra!

2014-07-22 Idag har vi åkt från Lavagna till en liten ort strax söder om Bodensjön. Utsikten är bedårande! Jag återkommer.

 

 

Skickat via Blogsy