Du o jag mot världen

Pojken och flickan på Drottningtorget se dom kysser varann.
Dom blundar för bussar som kör förbi som bara älskande kan.
Och din syster sa: "Det där går aldrig bra"
och vi två tog ett tåg från en stukande stad.

Där satt vi hand i hand, tätt tryckta mot varann.
Vi märkte inte ens hur septemberskogen brann.
Fick inga löften med oss på färden.
Det var du och jag mot världen.
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.

Vi kunde skilts åt där och då.
Men gjorde än en gång ett val.
Vi älskade, vi slogs, men hade mod att stanna kvar.
Fick inget gratis på den här färden.
Det var du och jag mot världen.

Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.

Låt ingen trycka ner dig, låt ingen djävul komma åt dig.
Ge mig din packning och jag bär den,
för det är du och jag mot världen
Vi två vi hör inte hemma någonstans.

Här är vi kind mot kind ännu i denna livslånga dans.
Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud
är det som första gången jag rör vid dig nu.
Så när vi fortsätter på färden
Är det du och jag mot världen.

I dag och alla andra dar, du och jag mot världen.
Vi är ännu kvar.
Det är du och jag mot världen!
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
För alltid jag och du.

Text: Peter Le Marc

-----------------------------------------------------------

Efter den här helgen kan jag nog bara konstatera att vi går stärkta ur det här. Mer sammansvetsade än någonsin. Tillsammans är vi oslagbara och det är vi två som är viktiga, ingen annan.