En generationsfråga eller när jag dör så ska det stå på Facebook

Lyssnade igår på Mix Megapol o deras diskussion om o hur o när man ser en tv-serie. Tittar man direkt på tv enligt tv-tablån, kl 21.00 varje onsdag, spelar man in hela serien o ser i ett svep eller laddar man ner serien o ser den redan innan den går på tv?

Det var lite olika men slutsatsen var nog att det lite är en generationsfråga. Vi 50+ ser nog serien enligt tv-tablån medans yngre spelar in o ser i ett svep eller laddar ner den i förväg. Då kände jag mig lite gammal...men det beror nog också lite på tidsbrist. Jag har provat att spela in en hel serie för att se den sen men den tiden kommer liksom aldrig men däremot att se en timma varje kväll funkar bra. Sen är det ju den där tiden man vill ägna åt sin dator som kommer emellan också.

När jag dör så vill jag att det ska stå på Facebook. Det är nog också en generationsfråga men allvarligt talat, hur många läser en dagstidning i pappersform idag? Inte många skulle jag vilja påstå. Alla personer jag bryr mig om finns i princip på Facebook så det är där det ska stå. De andra behöver inte veta. Min farbrors fru dog igår o då hade hans dotter skrivit så fint på Facebook att hon satt hos sin pappa som var ledsen. Jag tyckte det var ett underbart sätt att få veta vad som hänt. De närmsta släktingarna hade givetvis redan fått vetskap. Så mycket mer personligt än en dödsannons som jag ändå aldrig kommer att få se eftersom den sätts in i en lokaltidning där jag inte befinner mig. Det är vår tids kyrkbacke som min förra chef så klokt uttryckte det, det är där man får veta när något har hänt. Tack Facebook för att du finns! (O i den här debatten känner jag mig nog tillhöra den yngre generationen;-)

O bilbilden då? Ja just det, det är vår nya familjemedlem som fick följa med hem idag!

End of story!

Skickat via Blogsy