Jag är långt ifrån ofelbar o känner mig lite ynklig

Sista dagen på min 6 månader långa ledarskapsutbildning är avverkad. 8 kurstillfällen som har gett mig så mycket. Fram för allt så har jag lärt mig mycket om mig själv, hur jag fungerar och hur jag reagerar i olika situationer. Det har skapat en medvetenhet som förhoppningsvis gör mig till en bättre ledare även om jag inser o vet att jag har lång väg att vandra. Rom byggdes inte på en dag. Min otålighet är svår att bemästra. Jag springer fram där några vill gå i sakta mak. Det är en svår balansgång.

Att jag skulle vara där jag är nu, det kunde jag aldrig drömma om när jag påbörjade min utbildning i oktober men plötsligt händer det. Om jag ror det i land, det får vi se. Hur länge det varar, det får vi också se. Jag gör så gott jag kan. Jag är långt ifrån ofelbar. Att jag inte heller kan bli älskad av alla är nog något jag måste lära mig att leva med. Jag duger som jag är. Jag är jag och ingen annan.

Efter en ljuvlig morgon blev det en ljuvlig dag. Åtminstone solskensmässigt, vindarna var som vanligt isande kalla. Av dagens pulshöjande utmaning blev det inte så mycket. 30 minuters promenad där jag och en annan mycket trevlig kursdeltagare coachade varandra. Det fick vara bra så. Ikväll känner jag en krypande känsla i kroppen och feberrosorna blommar på kinden. Synd att morgondagen är späckad med möten, annars hade jag nog suttit hemma o jobbat men vi får väl se, jag kanske inte orkar iväg alls?