Mors dag, grillkväll, gårdstömning och en cykeltur till Torekov via Hovs hallar

 

Vilken mors dag!!! Högsommarvärme i maj, vad mer kan man önska sig?

Igår ägnade vi större delen av dagen åt att tömma ovanvåningen i föräldrahemmet som nu är sålt. Nu är den våningen tom. Bil-släpet lastades med allt som vi ville ta med oss hem o sen körde vi. Mors dag med mamma firade vi igår genom att slita på gården hela dagen och äta lunch tillsammans i hennes lägenhet. Fläskytterfilé och Bjärepotatis. Gott!

Morsdag har till stor del ägnats åt trädgårdsarbete och åt att fylla dessa 3 nya zinkbaljor som hämtades hem från föräldrahemmet. Jag är sjukt nöjd med resultatet! Den här delen av altanen har tidigare varit en liten skamfläck men nu blev det helt plötsligt så mycket bättre.

På kvällen igår kom sonen med sambo på besök och vi satt ute och grillade, drack vin och snackade till långt in på natten. Bättre än så kan inte en sommarkväll bli. Varmt o skönt som om det vore långt nere vid Medelhavet. Det var även de som tipsade oss om att köpa hem leksaksormar och lägga ut på altanen för att skrämma bort fåglarna som sk-ter på våra möbler. Det ska tydligen vara effektivt. Idag är två styck 15-kronorsormar inköpta på Lågprisladan. Det ska bli spännande att se om det funkar. Det är definitivt värt ett försök.

Imorse hade jag faktiskt för en gångs skull sovmorgon. Jag som aldrig annars kan sova. Idag kunde jag! Visst, jag vaknade till vid halv 6 men sen somnade jag om och vaknade halv 9, jösses så skönt o på mors dag till på köpet. Lovely!

Frukosten/brunchen intogs utomhus, på skuggsidan. Jag måste erkänna att det är SÄLLAN, ens mitt i sommaren, som det är varmt nog att äta frukost på skuggsidan av huset men idag funkade det alldeles utmärkt. Varmt o skönt. Vilken start på mors dag. Jag, min man, min son och min svärdotter.

Maj är en underbar månad. Allt är så vackert att man nästan spricker. Vallmon står praktfullt och lyser. Den blommar inte så länge men underbart är kort. När den blommar är den magnifik!

Morgonpromenaderna är magiska. De ger mig energi.

Gullregnet som jag en gång fick i födelsedagspresent av mina svärföräldrar har nu växt till sig och skapar en lummig oas i ett hörn av trädgården. Det är hur vackert som helst och något som jag innan önskat mig att ha i hela mitt liv. Nu har jag ett.

 

Om jag någon gång tycker det är jobbigt att gå upp tidigt för att gå ut och gå så försvinner den känslan rätt så snabbt när jag möter dessa ljuvliga varelser på min promenad. Ja se hästar är mitt liv de se....

 

 

Mannen i mitt liv hade sedan länge aviserat att han tänkt bjuda mig på morsdagsmiddag på Hovs hallar. Underbart, det såg jag fram emot. Han frågade i eftermiddag om vi kanske skulle boka bord. Äsch inte, sa jag lite kaxigt, om där är fullbokat så cyklar vi väl vidare till Torekov. Att vi skulle cykla var helt klart i detta underbara väder.

När vi kom till Hovs hallar så fick vi frågan: Har ni bokat? Nä, sa vi och vet ni vad vi då fick för svar? Maten var slut!! Om vi inte bokat innan och inte bodde på hotellet så fick vi inte äta där för de hade inte tillräckligt med mat!!! Har väl aldrig varit med om maken. Där sjönk de i vår värdering.

MEN vad jag är glad att det blev som det blev! Denna magiska eftermiddag cyklade vi istället på strandmalarna ner till Torekov och bara njöt. Vindstilla längs med havet och dagens motion fick vi på köpet. 2,5 mil på cykel fram och tillbaka och så denna underbara natur. Jag var helt euforisk. Ibland blir det inte som man tänkt. Det blir så mycket bättre. Middagen intogs istället på G Swenssons i Torekov och de ska ha en stor eloge för sin fantastiska mat. Jag vet inte när jag senast åt något sååå gott!

Grön sparris med Serranoskinka, örter, smör o vin. Hängmörad ryggbiff med rotfrukter, ugnsbakad tomat och G Swenssons kryddsmör. Eufori!

O sen vägen tillbaka! Samma väg och vi bara njöt.

I det här huset med den här utsikten, föddes min mans farmor. Där hade jag definitivt kunnat tänka mig att bo för resten av mitt liv....

Nu är vi hemma igen och sitter och njuter av den underbara värmen på vår altan. Jag vill inte gå in. Kanske att man skulle fundera på att sova ute inatt? Varför inte?

 

Skickat via Blogsy