Jag har ett osynligt handikapp. Jag kan knappt hålla mig vaken när jag är på möten, föreläsningar o även i andra sociala sammanhang där jag bara sitter stilla. Det går bara inte att hålla ögonen öppna. Jag blir tokig!
Idag skulle vi lyssna på en grå miljönisse från en grå Länsstyrelse i en grå oformlig tröja och med grå skor. Efter mindre än en halvtimma var jag tvungen att gå iväg och proppa i mig 2 koffeintabletter och lite vatten. Jag kom tillbaka o satte mig o var pigg en kvart, sen började ögonen rulla i skallen på mig igen…..
När det var fikadags var jag så desperat så jag proppade i mig en äcklig kaka mot bättre vetande, en kaka som bara gjorde mig tröttare och som dessutom gav mig ångest för att jag överhuvudtaget hade ätit den. God var den inte heller.
Efter ännu en liten stund fick jag fejka ett toabesök när pannan nästan dunkade i bordet igen….Det är hemskt! Är det bara jag som är sådan här??
Förresten, varför inte bryr man sig inte om sitt utseende när man bryr sig om miljön? Måste man vara gråast o tråkigast o oformligast o dessutom okammad, bara för att man jobbar med miljöfrågor?? Jag bara undrar….
Jo lite nytt fick jag väl i mig när det gäller strandskydd men jag hade hellre suttit o jobbat…
Nu sitter jag ihopkrupen under tjocka filten, helt stelfrusen efter att ha klippt syrrans gräsmatta. Var är värmen??
Känner igen det där ;-) Som du säger, en grå byråkrat kan få vem som helst att somna. Men är det en entusiasmerande föreläsare somnar man sällan ;-)
SvaraRaderaKram och pigga på dig!
Ester
Ja det stämmer ju faktiskt. Att de som vill visa att de bryr sig som och kämpar för miljön ser ut som ena riktiga tråkmånsar. Lite elakt , men så är det. Nu är det kväller så natti,natti.
SvaraRaderaHerregud! Jag vet precis! Trodde att jag var ensam om det, eller att det möjligen berodde på mina värktabletter. Det händer t o m om ämnet är intressant, föreläsaren underhållande eller stolen maximalt obekväm. Och vi ska inte tala om effekten om dom släcker ner belysningen för att visa bildspel eller en film. Hu. Numera törs jag inte gå på nåt i den stilen om inte någon följer med som kan ge mej en rejäl armbåge när hakan börjar dippa..... Det ÄR ett handikapp. Så möten får inte vara direkt efter lunch. Prova att knapra några riktigt vassa tabletter, typ Fishermans Friend eller nåt. Det är dessvärre det enda knep jag har.
SvaraRadera