Som jag har kämpat. Det här med löpning är inte min grej. Jag har nog inte den rätta viljan. För två år sedan satte min dåvarande tränare Ulrika upp som mål att jag skulle springa min “stora runda” (drygt 3 km) innan ett visst datum. Det klarade jag inte.
Sen har jag försökt o försökt med vissa uppehåll. I vinter har jag kämpat på löpbandet istället. Målmedvetet har jag ökat en minut i taget tills jag klarade 23 minuter utan uppehåll.
Utomhus har jag nu flyttat fram gränserna gång för gång. Idag bestämde jag mig innan jag gav mig ut: Det var idag det skulle ske, jag skulle springa HELA rundan!
O vet ni, jag klarade det!!!! Halleluja moment! När jag passerat den sista lilla uppförsbacken spred sig ett stort leende på mina läppar för nu visste jag att det skulle gå!
Fattar ni vilken lycka? Det här är stort för mig! Det är en mental spärr som har brustit. Nu vet jag att jag kan! Inget kan stoppa mig nu!
Grattis, förstår din lycka!
SvaraRaderaJag kämpar mig också sakta men säkert framåt, än så länge bara på gymmets löpband. Min början var fem (!!!) minuter, och i går sprang jag 15 minuter utan att halvdö.
Kram o ha en bra vecka
Vi verkar va rätt lika:-) Kämpa du på! Det är precis samma taktik som jag hade o se, nu klarar jag det!! Det funkar!
RaderaLycka till o kram o ha en bra vecka du med!
HURRA!!
SvaraRaderaVilken lycka och skön spärr att klara av!
Kram
JAAA, jag är helt lycklig fortfarande:-) Nu gäller det vara att hålla i det men nu vet jag att jag kan!
RaderaKram
Va härligt!!! Grattis!!!!
SvaraRaderaHelt underbart☺ Tack!
RaderaWow! :-) Grattis!
SvaraRaderaTack Fru Venus☺
Radera