Ska det aldrig ta slut??

Ännu en morgon som man vaknar till detta vita elände, ska det aldrig ta slut?? Inte nog med att det är kallt, blött o "slabbigt", det är också oerhört påfrestande att köra de fem milen fram o tillbaka från jobbet varje dag. Hela tiden på helspänn, är det halt eller är det inte halt. Jobbigt!

Träningsrapporter för februari ser ju helt ok ut. Jag har inte tränat så mycket sen augusti. Det är helt klart bra med semester OCH med stegtävling som sporrar mig.

Veckan har mest bestått av möten, möten och återigen möten. I eftermiddags blev det äntligen ett avbrott. En uppvaktning av en 40-åring var ett välkommet avbrott i vardagen. Kul att se hur denna trevliga människa bor. Kaffe och tårta men till tårtan sa jag, nej tack! Säkert jättegod men inget socker för mig idag heller.

Dagen inleddes med ett läkarbesök. En knöl i överarmen (som jag haft länge) oroade mig lite grand men ännu mer min man. Med största sannolikhet sviter efter ett slag för länge sedan. En fettknuta, en gammal blodutgjutning eller möjligtvis en muskelknuta. Absolut inget som fick några varningsklockor att ringa hos läkaren men jag fick ändå en remiss till en kirurg för kontroll. Lika bra det så vet man säkert. Jag måste säg att Victoriakliniken i Halmstad är helt fantastiska! De få gånger jag har behövt gå dit så har de alltid tagit en på allvar och har remitterat vidare om så har behövts eller bara för säkerhets skull. Det känns tryggt.

 

Min man tyckte även att jag skulle göra en hälsokontroll (bara för att....) "Varför då, frågade läkaren. Titta dig i spegeln, du är 52 år och ser kärnfrisk ut." He, he, ja inte vet jag, jag känner inget behov av någon speciell hälsokontroll. Om man mår bra och inte känner av några problem, varför ska man då göra en hälsokontroll, bara för att?? Måste man gå till läkare bara för att man passerat 50 även om man känner sig frisk? Det känns lite överdrivet kan jag tycka.

 

Skickat via Blogsy