Igår fick jag göra något unikt. Jag fick göra ett besök på Vargaslätten i Simlångsdalen. Vilken upplevelse! Så makalöst vackert! Det var som att kliva in i en sagovärld och vetskapen om att det inte är så många som fått förmånen att komma in gör besöket så mycket mera värt.
Ur Wikipedia: Vargaslätten anlades 1917 av arkitekten Sigfrid Ericson (1879-1958) och hans hustru Ruth, född Josefson (1885-1953). 1954 övertogs fastigheten av Gunnar O. Westerberg (1920-2001), som med trädgårdsmästaren Nils-Olof Nilsson bevarat och utvecklat stället till dess nuvarande prakt. Från 1997 till hösten 2013 ägdes Vargaslätten av stiftelsen Vargaslätten AB. Sedan dess ägs fastigheten av privat ägare.
Vargaslätten (18 ha) är lika stor som två andra samtida trädgårdar i sydvästra Sverige, Sofiero (15 ha) vid Helsingborg och Norrvikens trädgårdar (14 ha) vid Båstad. Men medan dessa båda trädgårdar numera är offentliga, utbyggda och anpassade för många besökare, är Vargaslätten fortfarande privat och inte öppen för allmänheten.
Byggnaden inom trädgårdsanläggningen anlades 1917-1918 i nationalromantisk stil. Från huvudbyggnaden växte under många år den stora trädgårdsanläggningen ut, där enligt Sigfrid Ericsons egna ord "naturen själv var arkitekt och byggmästare". Trädgården är baserad på halländsk skogsmiljö och med varsamma medel gjordes storskogen till kulturmark, dammar grävdes och bäckar leddes i nya fåror, murar skilde vildäng från odling och bruten sten lades samman till blomsterpartier. Genom inplantering har trädgården givits ett mycket variationsrikt växtbestånd utsökt anpassat efter den givna miljön. Speciellt är beståndet av olika rhododendronarter idag ett av de mest omfattande i Sverige.
Jag vet inte om jag behöver skriva så mycket om besöket. Bilderna får tala för sig. Jag kan bara säg att jag känner mig väldigt priviligierad som får uppleva så mycket. Denna veckan lite mer än annars. Ulvereds Hjorthägn i tisdags, Vargaslätten igår.
Efter rundvandringen i trädgården bjöds det på cider (socker) och smörgåstårta (kolhydrater). För min del blev det Ramlösa och så fick jag peta ut fyllningen ur smörgåstårtan men det gick bra. Det var som tur var rejält med "gegga" emellan brödskivorna. Gott!
Får ni någonsin möjligheten att åka med hit, så gör det! Som jag uppfattade det så tänkte nuvarande ägaren inte öppna upp för allmänheten i form av bussresor etc men däremot för mindre företagsevenemang.
Här finns inga raka vinklar och man ser bara små, små delar i taget. Det är hela tiden uppdelat i nya små rum.
Bord och bänkar tillverkade av ek och halländsk granit. De flyttar man inte på i brådrasket.
Jag njuter än av gårdagens besök. Det är sådant som ger ro i själen. Konstigt nog så sov jag ändå inte mer än 2-3 timmar inatt....stressen för tillfället är nog inte riktigt hälsosam men jag hoppas att det snart blir bättre. Tre dagar till på jobbet, en dags hemmajobb och sen en veckas semester. Det är nog välbehövligt just nu.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!