Idag har jag haft förmånen att återigen få umgås med detta lilla energiknippe. Vi började eftermiddagen med ett besök på Järnvägsmuséet i Ängelholm.
Muséet var betydligt mindre än vad jag förväntat mig, ej heller tyckte jag att det fanns så mycket att göra men jag hoppas att lillkillen ändå var nöjd. Det verkade det nog som.
Förutom tåg o järnvägar så fanns det en hel massa gamla telefoner att titta på. 1,5 timma lyckades vi ändå fördriva tiden här inne.
Efter museibesöket så blev vi fikasugna så då blev körde vi en sväng till Hembygdsparken där det blev våfflor med vispgrädde o sylt, en riktig klassiker.
Trots den här härliga eftermiddagen så har jag känt mig helt under isen hela helgen. Hängig, gnällig, gråtfärdig, bråkig och provokativ. Var kommer sånt ifrån? Jag förstår det inte men det är fruktansvärt jobbigt. Jag som älskar mitt jobb har ej heller alls lust att gå dit imorgon. Jag vill bara bädda ner mig och ligga där och tycka synd om mig själv. Jag hoppas verkligen att det känns bättre imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!