En tyst o stilla morgon

Ännu en morgon för sig i själv i ett tyst o stilla hus där alla sover.

Min vana trogen somnade jag i soffan, tidigt, trots 1½ timma i solstolen tidigare på eftermiddagen. När telefonen ringde halv 1 för jag skulle upp o ut o agera chaufför. Då tog det tid innan jag vaknade till liv. Nattkörning är inte min grej. Jag är helt degig i huvudet. Antagligen är jag lika trafikfarlig som ett fyllo. Några längre sträckor ger jag mig aldrig på. Synd om mina barn som haft en så ynklig mamma när det gäller nattkörning. De har fått klara sig ändå.

Var är solen idag? Den lyser med sin frånvaro o inte verkar det på prognosen som om den ska titta fram heller. Synd, jag blev bortskämd med solstolen igår. En ny dos idag hade inte varit fel.

Jag läser just nu Martin Svenssons bok: Hej! Mitt namn var Elton Persson. I den står ett stycke som jag fastnade för, jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

“När jag kom ut, överraskades jag av hur isande kallt det var. Det var säkert långt under noll, men ljust. Ett ljus som för dom flesta var oerhört attraktivt denna årstid. Det var något folk brukade prata med mig om, det där ljuset. Jag brukade säga att jag längtade efter våren, men då var det alltid någon som sa “tänk på dom ljusa, soliga vinterdagarna då, dom är väl ändå fantastiska” och så långt var jag ju naturligtvis med. Om man jämförde med dom mörka, gråa vinterdagarna, vill säga. Men jämfört med dom soliga dagarna i maj, tyckte jag ändå att deras snack om fina vinterdagar föll ganska platt. Jag hade heller aldrig riktigt förstått varför det nya året skulle börja i januari och inte vid midsommar. Det måste ha varit en sadistisk typ som tog det beslutet. Snacka om dåliga förutsättningar för en bra start på det nya året. Inte konstigt att det behövdes nyårslöften……”

Men nu känns det faktiskt ändå som om vi är förbi den värsta tiden. Våren är på intågande. Årets cykelfest är planerad och inbjudan utskickad via mail och utlagd på Facebook. En händelse vi ser fram emot.