Söndag morgon o jag sitter i ett tyst och stilla hus med min frukost. Kokospannkaka, vatten och kaffe. Den bästa stunden på dagen.
Jag funderar på allt och inget. En sak som jag funderar mycket på är gnälliga människor. Finns det något tråkigare än gnälliga människor? På alla arbetsplatser så finns det en eller flera gnällspikar som bara tycker att allt är pest och pina och spyr galla över sin arbetsgivare eller sina kollegor.
Dessa gnällspikar har också ofta koll på alla sina rättigheter och kräver ännu mera rättigheter men tänker aldrig på att man även har skyldigheter som arbetstagare. Arbetsgivaren kanske också har rätt att kräva vissa saker av oss löntagare?
Dessa gnällspikar har en tendens att tynga ner hela gruppen och dra med sig en stor klick andra människor som egentligen kanske inte tycker så mycket men ändå håller med gnällspiken “jo men så är det nog”. Det är tråkigt.
Jag har alltid ansett att antingen får man gilla läget eller så får man flytta på sig om det är möjligt. Är det inte möjligt att flytta på sig så får man faktiskt göra det bästa av situationen. Ingen blir ju gladare av en gnällspik, allra minst gnällspiken själv.
Jag tror att man kan träna sig i att se positivt på saker och ting även om det givetvis är lättare om man är positiv till sin natur. Jag prenumerar på Olof Röhlanders veckobrev. Han ger mig och många andra, många tänkvärda sanningar. Det kan verkligen rekommenderas!
Men det går att hitta en mening med allt som sker.
”Vad finns det för positivt med det här?” är ett sätt att hitta de positiva aspekterna i allt som händer. Vad som än händer idag så se det som träning i att hitta dolda fördelar även i det som andra upplever som odelat negativt. Detta skulle kunna kallas för ”blessing in disguise” då du går på upptäcksfärd i att hitta bra saker med alla möten, både dem som stärkt dig och dem som tryckt ned dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!