Den stora Loppis-dagen i byn

Idag var det den stora Loppisdagen i byn. Dagen då alla förväntas hjälpa till, gammal som ung. Alla drar sitt strå till stacken. Mycket jobb är det, både innan och efter. Jag tillhör den lata "smitarskaran" som BARA hjälper till med den roliga delen, försäljningen. Jag visar mig inte varken före eller efter. 4-5 timmar av min lediga dag får räcka. Till frukost laddar vi med bacon o ägg. En bra start på dagen.

Varje år blir man lika fascinerad, mer saker än någonsin, var kommer allt ifrån? O vem ska köpa all "skit"??? Men det går åt som smör i solsken. Jag sålde böcker. 5 kronor för inbundna och 2 kronor för pocketböcker o ändå så vill en del pruta....Jag tyckte inte att jag sålde så mycket och ändå fick jag ihop över 1.000 kronor till fotbollsföreningen. Över 100.000 kronor brukar de nog dra in en sådan här dag. Helt otroligt!

Det roligaste på hela dagen är när de släpper repen, när alla bara RUSAR in. Det är som ett ko-släpp:-) Många har stått utanför både i går kväll och i morse och spanat för att kunna rusa in o hugga de bästa bitarna.

Den här glada damen blev ännu gladare när hon hittade en kokbok med Åke Söderström och sig själv på omslaget! Världen är allt bra liten! Visst, hon hade ett exemplar hemma men hon köpte även detta, som gåva till sin man. Hon var oerhört trevlig, en sådan här dag träffar man många nya härliga människor.

En del böcker är bara fina att titta på. Förr gjorde man bokomslag som hela konstverk. Eller varför inte bara titta på "Husmoderns köksalmanacka" från 1963. Underbara bilder! Man skulle kunna ha dem i köket ´som en fröjd för ögat. En hel del böcker fick följa med mig hem till slut. Dock inte dessa. Jag valde lite nyare verk av författare jag gillar. Några böcker valde jag även ut åt min mamma som jag hoppas att hon uppskattar! De kommer snart mamma:-)

Dagens sorg. Den här underbara hästen hittade jag på ett bord innan loppisen öppnat. Jag tycker det är lite fult att själv roffa åt sig sakerna innan försäljningen har startat men jag ville väldigt gärna ha den så jag la ett bud. Jag bjöd 200 kronor och hoppades att det skulle räcka. Jag har INGEN aning om den har något värde överhuvudtaget men jag bara tyckte den var helt underbar. Den blev såld för 250 kronor......nu är jag ledsen, varför bjöd jag inte mer??? Jag ville SÅÅÅ gärna haft den hästen!! Eller varför gjorde jag inte som många andra fräcka, helt enkelt köpte den i förväg? Den som är ärlig bestraffas ofta, så är det men jag har i alla fall rent samvete även om jag gråter lite inombords över det missade inköpet. O det är SÄLLAN som jag hittar något på loppis som jag anser är av värde, det ska ni veta!