Ett Florida som är kallare än hemma??

Man tror nästan inte att det är sant när man kliver utanför dörren i Florida och det bara är 8 grader varmt!!! Så kallt har jag nog aldrig upplevt "mitt" Florida förut. Ja det känns faktiskt lite som mitt Florida. Så många gånger som jag har varit här så är allting så välbekant o trevligt, jag känner mig verkligen hemma här.

Nåja, vad gör man om det är kallt? Det är väl lika bra att utnyttja tiden på bästa sätt. Jag gav mig iväg på en joggingtur ner till stranden, 4 kilometer, påpaltad med långa byxor, linne, långärmad tröja och jacka. Nu var det längesen jag var ute och sprang men det gick så bra! Jag är så nöjd, jag har verkligen kommit över den där spärren att jag inte kan springa. Jag kan visst springa! Jag sprang hela vägen ner till stranden förutom på de två ställen där jag var tvungen att stanna för rött ljus, där har man ju liksom inget val:-)

Jag hade redan från början bestämt att jag skulle springa ner och gå hem. HA, där lurade jag allt mig själv! Det var så dj-la kallt att jag var TVUNGEN att delvis springa även på hemvägen, bara för att hålla värmen, hmm.

Som ni ser så var det ingen direkt trängsel på stranden igår:-) Det vara bara underbart vackert och stilla och visst ser det väl inbjudande ut?

Det blev trots allt en hel del stopp på vägen hem, bara för att ta kort.

Jag snöade in lite på vackra amerikanska hus och genast dök frågorna upp i huvudet, hur räknar man byggnadshöjden här? Passar den där muren verkligen in i gatubilden? Har de verkligen fått bygglov på det? Tja ni förstår, lite yrkesskada kanske men hus är spännande och vackra och jag måste erkänna att jag är lite svag för amerikanska, lite vräkiga hus. Stort, maffigt och pampigt.

Jag insåg väl rätt snart att de här husen har jag nog inte sett förr men funderade inte så mycket mer över det. Till slut insåg jag att jag nog inte alls var på väg hem som jag trott. Jag var helt lost! Gatorna här går liksom i cirklar så väljer man fel gata så kan man hamna på helt fel ställe. Typiskt mig, jag kan nästan gå vilse i min egen trädgård. Ja, ja, på med Google maps och sen var jag på banan igen. Promenaden blev dock betydligt längre än vad jag tänkt men det var ju bara positivt med tanke på stegtävlingen på jobbet.

På vägen hem tog jag dessutom en extra impulsiv sväng inom Dunkin Donuts igen och köpte med mig bagels hem. Mamma o syrran hade redan ätit men jag klämde i mig en hel bagel efter att ha varit ute på språng i 1,5 timma. Igår fick det bli lite kolhydrater. På kvällen åt vi pizza och även om jag mestadels bara skrapade av fyllningen så åt jag ett par bitar med botten o allt o det var så gott! Idag får det bli mera träning.

Jetlagen är svår. Igårkväll satt vi bara hemma (inne p g a det kalla vädret) och jag var så trött att jag gick o borstade tänderna redan kvart i 9. Som en följd har jag nu återigen varit vaken sen kl 2 i natt. Det är bara att gilla läget.

Trots vädret igår så blev det en riktigt bra dag. Efter morgonens intensiva träning så gav vi oss iväg till Marshalls för lite shopping. Två dagar har vi varit här och jag är redan orolig för resväskans vikt när vi ska åka hem:-) Det finns så sjukt mycket fina OCH billiga kläder här. Igår blev det ett par grå kostymbyxor från Micheal Kors lite klänningar och toppar från Calvin Klein, Ralph Laureen, en träningstopp m m. 200-250 kr för helt makalöst snygga klänningar, det är svårt att låta bli. Det bästa av allt är att det är ingen annan där hemma som har samma kläder som jag. En kall resa är lika med en dyr resa men å andra sidan så shoppar man alltid mycket när man är här. Jag tror det är det som är allra billigast att handla här, kläder och skor. Så egentligen kanske man tjänar pengar på att åka hit ändå;-)

Max 10 plagg i provrummet. Det blev några vändor in och ut. Just den här toppen fick inte följa med hem.

När vi kom ut från Marshalls så jösses, nu var det varmt! Snabbt hem, på med bikinin och slänga sig ner i solstolen. Det blev ett par, tre timmar i solstolen till slut ändå. Det är synd att klaga.

En sak jag måste berätta om, det är immigrationen när vi kom hit. Äntligen, nu hade de fattat, kommit in i vår tid, i framtiden. Istället för att ställa sig i en oändlig kö för att komma igenom immigrationen så hade de inrett ett helt rum med automater så att man själv kunde scanna sitt pass och sina fingeravtryck. Perfect!!! Så smidigt!! Trodde jag.... Apparaten kunde inte läsa varken mina eller mammas fingeravtryck. Vi fick ut varsitt kvitto med ett kryss över. Vad händer nu? Jo, vi fick gå och ställa oss i den gamla vanliga kön, ingen skillnad. Det mest otroliga var väl när jag insåg att MINST 95% av alla misslyckades med att själv checka in sig i USA och fick gå o ställa sig i kön. Det var enbart ett fåtal personer jag såg som fick gå rakt igenom. Där har de allt lite att jobba på men tanken var god, utveckla den bara så att den funkar, då blir det smidigt.

Klockan är 4.51. Två timmar till bara sen är det ljust, då blir det återigen en vända till stranden men idag tänker jag nog bara gå både fram och tillbaka. Får försöka köra lite varannandagsträning.

 

Skickat via Blogsy