Ett vackert farväl

Igår var inträffade kanske en utav de jobbigaste dagarna i vårt liv. En dag då vi tog farväl av en mycket god vän och tillika en underbar människa.

En kvinna som alltid sprudlat av livslust och månat om alla i sin närhet. En kvinna som var ledsen för att göra OSS ledsna när hon var tvungen att lämna ännu ett negativt besked om sin sjukdom. Livet är inte rättvist, så är det bara. Är det så att de som minst förtjänar det försvinner bort först?

Masthuggskyrkan. Där var vi på bröllopet i december 2003. Idag var vi där av en helt annan anledning. En vacker och annorlunda kyrka med mycket träinslag. När vi satt och väntade på att ceremonin skulle börja så spelades ingångsmusik. Helt vanlig musik, inga psalmer och jag fick nog för första gången en trevlig känsla inombords när jag satt i en kyrka.

Hela ceremonin var vacker och t o m prästen var så rörd att han kom av sig ett par gången. Rösten bara stockade sig. Hon var så´n. Hon berörde alla. En unik egenskap.

Denna kvinna som kommer från Iran och utbildar sig till svenska-lärare! Det säger väl nästan allt om vilken målmedvetenhet hon besatt. Jag är sååå imponerad!

Antalet gäster uppgick nog till bortåt 100. Ännu ett bevis på att vår vän var en uppskattad person.
Efteråt bjöds på svensk o persisk mat och till kaffet svensk tårta och persiska begravningskakor. Ärligt talat så var både den persiska maten och de persiska begravningskakorna bäst!

Efter maten rullade ett bildspel fram med 100-tals bilder på vår vän i alla möjliga situationer under tiden som musik spelades som hon själv hade valt. Så vill jag också ha det en gång. Det var så fint. Här fick man verkligen minnas henne som hon var med sitt underbara leende.

Saideh, du fattas oss💝