Städning o sån´t

Går här o pysslar i lugn o ro. Två tonåringar som fortfarande inte kommit upp, en tredje är ute o övningskör med sin pappa. Toaletten är städad, golvet har fått sig en omgång med dammsugaren och tvätten är sorterad.

Jag går o funderar mycket på det här med städning. Om man har tid kan det vara rätt kul men det har man ju aldrig.

Varje morgon ringer kl 5.15, ca 7.00 är jag på jobbet efter att först ha gått ut med Lexie, duschat o ätit frukost, ca 17.00 är jag hemma igen från jobbet (18.15 på tisdagar). Då ska man laga mat, helst dammsuga också direkt om Lexie är i fällperiod, iväg o träna (4 dagar denna veckan, det är för mycket!) hemma igen från träningen vid 8-9 på kvällen. Herregud, någon gång vill jag sitta ner!! Är det sommar ska man dessutom hinna med trädgården.

Sen har jag 2 ynkliga lediga dagar i veckan o inte sjutton vill jag ägna halva den ena dagen åt städning?? Det finns så mycket annat att göra o då menar jag inte bara nöjen. Stryka, tvätta, gå ut o gå med hunden, handla, you name it.

Jag vet inte om jag är lat för livet ser ju ut så här för de flesta eller om jag har större krav på mig själv eller om jag bara är väldigt ostrukturerad? Jag tycker att vi plockar o röjer jämnt. Dessutom har jag en man som gör precis lika mycket som jag.

Jag minns den tiden när jag jobbade deltid. Gud vad skönt det var, då hann man ju med! Men jag har ett jobb som jag trivs med o jag vill jobba men då blir väl allting annat lidande.

Jag bor mitt i verkligheten, det är bara att bita ihop o ta sig fram o försöka leva i nuet. Trots allt har jag det rätt bra. Det är bara det att minnet av semestern redan börjar kännas avlägset långt bort