Som att stå i hopptornet 5 meter upp i luften och bara kasta sig ut

 

Första dagen på jobbet efter nästan två veckors semester och dagen inleds med kungörandet att jag (tillfälligtvis) tar ännu ett kliv på på karriärstegen. Jag skriver sällan om jobbet, helt medvetet, men ibland måste bitar få smyga sig in. Jobb och privatliv går ändå på något sätt hand i hand. Jag kan bara konstatera att jag känner mig tacksam, stolt och ödmjuk inför uppdraget. Jag hoppas att jag klarar av att förvalta förtroendet på bästa sätt. Jag gillar utmaningar och när frågan kom var det svårt att tacka nej, även om jag några veckor tidigare inte ens tänkt tanken. Det är som att stå i hopptornet 5 meter upp i luften och bara kasta sig ut. Det är då man inte vill landa med ett magplask. Det skulle göra förbaskat ont!

Jag kan flyga, jag är inte rädd:-)

Ja ni som vet var jag jobbar kan söka i nyhetsflödet på den webplatsen för att läsa mer (om ni är nyfikna) för er andra spelar det ingen som helst roll. Jag är jag och kommer så att förbli.

 

Skickat via Blogsy