Nu jobbar jag verkligen med mig själv för att inte ha dåligt samvete för att jag inte hjälper till mer. Varför skulle jag hjälpa till mer? Jag har aldrig varit engagerad i föreningen, mina barn har aldrig varit engagerade i föreningen. Det bara råkar vara så att jag bor här:-) Det trivs jag med och är stolt över och jag hjälper jättegärna till med försäljningen men där går min gräns. Om det är någon som har synpunkter på det, så fine. Jag kan nog leva med det:-) Jag försöker i alla fall att lära mig leva med det.
Idag inledde vi dagen med en gemensam joggingtur som följdes av en riktigt god söndagsfrukost bestående av ägg o bacon. Efter den så gav vi oss iväg för att gå en tipspromenad i Kattvik där vi fick trevligt sällskap på vår runda. Det var lagom svåra frågor och vädret i Kattvik var helt annorlunda än hemma hos oss några kilometer bort. Soligt o varmt och jackorna åkte av. Även denna fick jag lite kändisvittring då Meg Westergren stod och lämnade in sin tipsrad samtidigt som jag lämnade min. Oj, vad gammal hon har blivit men hon var inte svår att känna igen.
Här hemma har det idag mest liknat höst. Kanske lika bra det, längtan till jobbet som börjar imorgon blir desto större. Jag ser verkligen fram emot att få återgå till jobbet imorgon. Vilken ynnest att få känna så!
Jag har min sista semestervecka nu, men har aldrig haft nån slut-på-semester-ångest så det förväntar jag mig inte i år heller. Det brukar kännas helt ok och lite roligt att börja jobba igen och få träffa arbetskamraterna!
SvaraRaderaSåklart ska du inte ha dåligt samvete över loppisen, alla kan inte göra allt. Man gör olika saker och jag är helt övertygad om att du tar andra ansvar där andra inte gör något, eller hur?!
Ha en bra vecka. Kram J