En helg på ön

För tredje gången i mitt liv så har jag tillbringat en hel helg på Hallands Väderö tillsammans med man, svågrar o svägerskor. Förra gången vi var där var det nästan en mardrömsupplevelse, eller i alla fall hemresan. Det var storm!! Det vill jag aldrig mer vara med om. Jag trodde allvarligt talat inte att vi skulle överleva resan hem.

Den här gången var det så mycket bättre! Solen sken och värmde gott även ute till havs. Klänning o bara ben men en fleece över axlarna för visst kyler havet rätt bra så här i maj.

Fredagkvällen på ön var helt magisk! Vi satt ute till halv 12 på kvällen och tjatade o njöt. Herrarna i sällskapet gick in men vi damer vägrade ge upp.

Om fredagkvällen var magisk så vet jag inte vad jag ska kalla lördagmorgonen. Kanske ännu mer magisk. Vindstilla, soligt och bara så alldeles oerhört vackert.

På lördagen vågade jag inte men på söndagen tog jag mod till mig. Jag hoppade i plurret tillsammans med de andra. 8 grader var det visst bara. Friskt är väl vad man närmast kan kalla det....Jag kan väl meddela att jag inte var i så länge.....

Oturligt nog så fortsatte inte lördagen med lika fint väder som morgonen utlovade. När vi gav oss iväg med picknicksäcken på ryggen för en heldag utomhus, då drog det in en kall dimma som la sig som ett täcke över ön. Det blev kallt o ogästvänligt och vi gick o småhuttrade mest hela dagen. Lunchen var helt plötsligt inte så njutbar men åt det gjorde vi.

Här ser ni stugan där vi bott. Tre lägenheter finns det i detta hus och vi hade som vanligt Nordvästan för där får man ha hund. En helg, det är vad jag står ut. Oavsett hur vackert där är och oavsett hur trevlig sällskap man har så är en helg fullt tillräckligt. Inget rinnande vatten, ingen dusch och så som grädde på moset, utedass! Jag är nog lite för mycket "prinsessan på ärtan" för att trivas med det. Jag har även svårt att se charmen med denna slitna och faktiskt, skitiga stuga. I år var nog ingen storstädning gjord. Flugskitarna satt hårt fast i fönsterkarmarna, dammlagret låg tjockt i bokhyllan och madrasskydden vår fläckiga och äckliga. De borde varit nytvättade så här i början av säsongen. Nä, det är med skräckblandad förtjusning man åker hit varje år. Hade inte sällskapet varit så bra, då hade det fått vara.

Den orörda naturen är det som väger upp. Det är hur vackert som helst, vart man än går.

Som avslutning på helgen fick vi åka på en liten ofrivillig sälsafari. Inte så dumt med facit i hand. Där fanns mängder med sälar som låg o solade på klipporna. Lite svårt att fånga med mobilen men jag tror att ni skymtar dem i fjärran.

Det första jag gjorde när jag kom hem? Besökte toaletten och därefter duschen. Hem ljuva hem:-)