Du får passa dig för Satan.....

Idag känner jag mig nästan stolt över mig själv. Lite kreativitet och pysslighet fick komma fram inför 16-årskalaset. Ett reducerat kalas kan man väl säga. Mina föräldrar kom inte, dels p g a av älsklingens dunderförkylning men framför allt kanske p g a vädret. DET är jag VÄLDIGT tacksam för nu. Klass 3 varning och inställda tåg! Då hade jag INTE velat ha dem på vägarna. Det är skönt att vara hemma.

Minstingen vill ALLTID ha jordgubbstårta när han fyller år. Gräddtårta är det tråkigaste jag vet. Därför tänkte jag piffa till den lite. Jag hittade ett recept hos Leila med Lemoncurd i. Det lät gott så det testade jag. Jag och maken tyckte det var fantastiskt gott men alla 3 tonåringarna petade bort det lagret....För surt för deras smak även om det var en massa socker i.

Jordgubbarna som jag hade i frysen visade sig vara hallon men vad gör väl det. Hallon är ju nästan godare, tycker jag, tyckte kanske inte han som önskade tårtan. Det blev nog inte riktigt som han tänkt sig men tanken var god. 

Garneringsmässigt så blev den ett mästerverk, med MINA mått mätt;)) Jag är urusel på att garnera tårtor men den här kändes ok.

En 16-åring som är yngst i familjen men trots det LÄNGST utav alla våra 5 barn, 174 cm tror jag visst att han är.

Till middag serverades först Jill Johnsson Kycklinggryta med nachos istället för tortillasticks. Tonårssonen såg VÄLDIGT skeptisk ut när jag stod o rensade kyckling i köket. Stora delar av min familj tror att djur bara består av filéer...mat som sitter fast på ben är mindre gott anser de. Maten blev till slut väldigt uppskattad. T o m svärfar tyckte det var så gott så han undrade om inte svärmor kunde laga den rätten hemma också. Det var inget dåligt betyg och jag som var rädd för att de skulle tycka att det var för starkt.

Ett bra sätt att fira första advent. Kalas om än inte glöggkalas. Glöggen hade jag faktiskt glömt. Den får vi ta en annan dag. (Ingen bra dag för mig förstås, jag åt tårta....)

Mina jultallrikar fick äntligen komma till användning igen. Det är så få tillfällen på året så det gäller att börja i tid.

Vid 3-tiden har det börjat blåsa upp lite rejält men jag trotsar vädret och ger mig ut på en promenad med Lexie. Det blir en sväng förbi syrrans hus. Ibland ska man ha tur. Jag hinner NÄSTAN precis fram till hennes hus när det kommer ett skyfall. In i huset och leta fram hennes adventsljusstakar och finner att det bara är en som fungerar. Jag provar att sätta den i köket men ångrar mig igen.

Vardagsrumsfönstret får det bli så den syns även från vägen. Nu är det advent även i hennes hus. Nu har jag tur igen. Regnet har vräkt ner hela tiden som jag är i hennes hus, när jag ska hem så slutar regnet. Små husdjur har hon fått som lämnat spår efter sig i trädgården, ett antal fina mullvadshögar talar sitt tydliga språk. Gillar de äpplen kanske?

På väg hem sneddar jag som vanligt över kyrkogården och som vanligt har jag Spotify dånande i öronen. När jag kliver över gärdesgården och in på kyrkogården inser jag att det pågår en adventsgudstjänst i kyrkan. Samtidigt sjunger Veronica Maggio i mina öron "Du får passa dig som Satan".......Ja, ja, jag vet att det är en risk att inte va medlem i Svenska kyrkan;)

Nu är det klass 3 varning. Alla tågen i sydvästra Sverige är inställda. Det innebär att min yngsta dotter måste stanna här en natt till. Inget ont som inte har något gott med sig;) Nu får vi bara hoppas att husen står kvar. Älsklingen och sonen är ute och försöker förankra taket på stora skjul som håller på att ge med sig. Hela taket på huset ligger o fladdrar. Det låter VÄLDIGT mycket just nu. Det här är inte riktigt kul faktiskt.