Årets premiärcykling är avklarad. Här gör jag mig redo, det gäller att klä sig ordentligt när det inte är mer än 6 grader ute. Lager på lager.
Fina cykeln som bara har stått o väntat på att få komma ut. Alltid redo!
Snyggare än så blir man knappast, med hjälm på huvudet…..
Det började inte så bra med en kedja som hoppade av men sen efter lite olja på kedjan och luft i däcken så rullade det på. 2,9 mil på 1 timme och 20 minuter. Backe upp och backe ner. Mannen frågade om vi skulle köra intervallträning, hur skulle man kunna undvika intervallträning säger jag då? Det är backar precis överallt!! Det kanske inte var så välbetänkt efter gårdagens hårdträning och när man vet att ett djävulspass väntar imorgon igen. Underhållsmotion, det är vad vi ska ägna oss åt mellan passen, typ promenader, o så drar jag iväg nästan 3 mil på cykel. Det kommer att straffa sig imorgon.
Ibland stannar livet upp. En god vän har lämnat oss och detta livet efter en tuff kamp mot cancermonstret. Man blir som förlamad, energin rinner ur kroppen. Det är så tragiskt. Jag tänker mest på fru och barn. Tänk att bli lämnad mitt i livet o hemska tanke. Jag tänker mycket på dem men det finns inte ord. Vad hjälper väl ord?
Fy så ledsamt. Ibland är det svårt att hitta de rätta orden att säga till de drabbade. Men jag tror inte man ska fundera för mycket utan bara finnas där när de behöver en!
SvaraRaderaKramar
Orden hjälper inte direkt men att visa att man finns där det hjälper. Oftast vill man inte fråga om hjälp och så men det är då det är bra med vänner som bara finns där.
SvaraRaderaKram
Men shit! Du är ju värsta motionsgudinnan juh ;)
SvaraRaderaJag skulle aldrig orka cykla så långt..
Kramisar
Bra att du har hjälm! Jag föredrar nerförsbackar
SvaraRaderaUsch vad tragiskt. Beklagar verkligen sorgen.
SvaraRaderaOftast hjälper det bara att man finns där för dom, och visar sin omtanke på det sättet!
Kramar om
Du är ju makalös till att kunna röra på dig. Så trist med din vän. Kan bara beklaga det som hänt och som du säger....vad hjälper ord...
SvaraRaderaSynd att vi missade dig idag men det får bli en annan gång. Jag hoppas verkligen att du kan komma nästa söndag. Ska försöka få tag på en tjej som jag känner som bor i din stad. Kanske kan ni åka tillsammans. Eller så slänger du dig på din dotters siffa och kör tidigt på morgonen till jobbet. Då kan vi ta en middag tillsammans på kvällen också.
KRAM
Du är lika tjusig i cykelhjälm som jag :) Det gäller att vara rädd om knoppen (kedjan kan ju hoppa av i en nedförsbacke...)! Visst är det sorgligt när någon inte får leva "färdigt". Och visst hjälper ord, speciellt till dem som är kvar. Tystnad däremot...hugaligen! Kram! /Katsura
SvaraRaderaAttans rackarns vad duktig du är!! Synd att vi inte kunde komma... men vi ses väl snart min sköna?
SvaraRaderakramen
Duktiga du! TRE MIL med cykel! Skjut mig och min breda häck! Jag hade inte kunnat röra mig på en månad! Jag kanske borde anlita dig som min PT så att jag kom ur soffan och i jeansen!? ;) Heja dig!
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Jäkla cancer... Det finns inga ord - men hör av dig ofta, åk över med lite hemlagad mat till familjen och skicka ett mess lite då och då så hjälper du mer än du anar! <3
Kram på dig!