Ett svettigt inlägg med släppta spärrar

Jag tror spärren har släppt. Spärren som har hindrat mig från att komma in i den berömda “andra andningen”. Jag kände det när vi cyklade 4,7 mil i måndags o idag kände jag det ännu tydligare när jag gav mig ut på en joggingrunda före frukost. Äntligen!!! Det har alltid känts som om lungorna skulle sprängas när jag ska springa, jag får ingen luft, jag måste bara stanna, det känns som en stor klump i bröstet men nu är den borta!! Jag kan andas, jag kan springa!

Ja nu ska ni inte tro att jag sprang heeela rundan för det men det blev bara fyra st 1-minutare som jag gick. Nu sitter nog bara resten i huvudet:) Snart springer jag hela rundan, jag lovar!

Nu är det dags att trappa upp träningen igen. Jag har nöjt mig med mina 3 hårdträningar i veckan ända sedan Rom men nu får det bli 6 träningar i veckan igen. Nu måste viktnedgången ta lite fart igen.

Behovet av svetthandduk har jag heller aldrig förstått. Inte förrän nu. Nu behövs den, attans vad den behövs varenda träningspass!

Att det skulle vara äckligt att INTE tvätta håret efter en träning har jag heller aldrig förstått. Varför skulle man det? Nu förstår jag….man MÅSTE tvätta håret efter varje träning om man svettas som jag gör nu för tiden. Svettas man mer ju mer man tränar?? Eller har man aldrig tränat tillräckligt hårt förut??

Ja det var ett svettig o äckligt inlägg idag. Jag hoppas ni vågar komma tillbaka:)

Jag hoppas att bilderna från trädgården förgyllde inlägget lite o så får ni en bild på en nybadad o o nykammad Lexie. Det ser ut som om hon är lite sur på matte som har utsatt henne för det här!