Hovdamens årskrönika 2017 - del 1

Januari

Året inleddes med en oförglömlig nyårsafton som gick över i nyårsdag i vår älskade Benalmadéna tillsammans med en utav döttrarna med sambo.

Tänk er att kunna sitta på en uteservering i januari! Livet är allt bra lättare där nere.

En utav dagarna där nere gick vi hela vägen från Benalmadéna till Fuengirola. Även träningen är så mycket enklare när inte så mycket kläder krävs.

Februari

Hela våren renoverade vi vårt lilla annex här på vår gård. Februari var nog den mest intensiva månaden. Varenda ledig stund tillbringades här inne med målarapenseln i högsta hugg.

Resultatet blev till slut mer än godkänt om jag själv får säga det och gästernas betyg under sommaren talade verkligen samma språk. Det var verkligen värt allt slit vi la ner här inne.

Februari var också en sorgens månad på mer än ett sätt. Februari var månaden då vår älskade Lexie fick sluta sina dagar. Njurarna skrumpnade ihop, hon blev mer o mer mager. Till slut gick ingen mat ner. Då fanns inte längre någon återvändo.

Februari var också månaden då tyvärr fick ta ett slutgiltigt avsked av vår älskade vän Saideh som slutat sin kamp mot den elaka cancern. Den allra sorgligaste och finaste begravning vi varit på om man räknar bort sin egen älskade pappa. Det här är dagar man helst inte vill uppleva.

Mars

Ja nu är vi i Spanien igen, denna gången med mamma. Växlande väder, storm, ösregn men även sol. En härlig långhelg vikt åt träning o inköp av trädgårdsmöbler, ny säng m m.

Det var även i mars vi fick en ny liten kompis i köket:-) Ville Vessla. Hur söt som helst men jag var ändå rätt nöjd när han försvunnit ut ur huset. (Det var här jag insåg att hela köket måste renoveras!!)

April

Ja men titta! Jag tror minsann att jag är tillbaks i Spanien igen! Denna gången med Marie-Louise. Ännu en långhelg, nu med en kompis o vi hade fantastiskt kul. Shopping, shopping, sol o bad o god mat o gott vin. Bättre kan man knappast ha det.

En konstig storm drog förbi men påverkade bara stranden där det var översvämning. Hemma vid poolen var det lugnt o fint.

Stormen varade bara en dag. Vi hann även med att ligga på stranden i mitten av april. Nice!

Maj

En helg på Väderön med svågrar o svägerskor. Vandring, god mat, kalla bad och djupa samtal långt in på natten. En resa som slutade med att jag adopterade mina svägerskor som systrar😹 Så numera är det det de är! Underbart! Jag har numera tre systrar istället för en.

12 grader tror jag att det var. Faktiskt sommarens ENDA bad i Sverige. Helt otroligt. Det säger väl en hel del om vilken usel sommar det sen blev.

En trevlig studieresa till Malmö-Köpenhamn med jobbet för att studera uteserveringar. Dock så bitande kallt att vi knappt klarade att vara ute.

O så givetvis en galet rolig cykelfest!

Juni

Det är tur att det finns foton! Hann vi verkligen med så här mycket bara under första halvåret 2017?

Här ett besök på Skånes Djurpark, mitt första besök här och björnarna var nog dagens höjdpunkt nr 1.

Vi gjorde en nostalgitripp till Sonnarp där svärföräldrarna tidigare hade en sommarstuga. Vi körde bil dit och cyklade hem. En magisk cykling! Med vinden i ryggen o på platta vägar formligen flög vi fram. Underbart!

Lite äventyrsgolf med barnen och så ett besök på G Swensons krog under restaurangveckan med mina båda älskade döttrar. Den bästa tiden här i livet är trots allt den som man har ynnesten att få tillbringa tillsammans med sina underbara barn

Ett besök på Hamplats nr 3. Fantastiskt väder och fantastisk mat.

Tall ship races i Halmstad.

O så det bästa utav allt......

Den sista dagen denna månad, den sista dagen detta halvår, då kom mitt älskade barnbarn Wille till världen!! Kärlek!

När habegäret sätter in och ger mig ännu ett lejon i mitt liv

Ja nu har det där ha-begäret satt in igen. Ett besök hos en kär kollega i chefsgruppen häromdagen. En stoooor lägenhet med HÖGT i tak, sekelskifte med rum i fil. Ja ni vet. Sååå skulle jag definitivt kunna bo. Avundsjuk, det är vad jag är....(men bara lite, jag har det bra jag med:-). Det kanske trots allt är tur att jag inte bor så för jag hade aldrig kunnat möblera den på rätt sätt. Det är bara att inse, jag är ingen inredningsdesigner, då hade jag fått ta hjälp...

Det var i alla fall spännande att få ta ett kliv in i en utav dessa underbara gamla byggnader. Nya hus är fina men gamla hus har definitivt mer charm. Det är svårt att komma ifrån.

Ännu ett ha-begär som väcktes igår, var när jag fick syn på att man nu kunde köpa berlocker i form av ett lejon till sitt Pandora-armband. Nu skulle jag äntligen utnyttja mitt presentkort som jag fick i julklapp. Jag klev in och sa att en sådan ska jag ha! Lejonet monterades på mitt armband redan i affären men när jag skulle betala så hade presentkortet avmagnetiserats....😞

Ja inte lät jag dem montera av berlocken igen, det blev vackert till att betala hela för givetvis måste jag ju bara ha det! Nästa vecka får jag gå till Turistbyrån och försöka lösa saken.

På väg hem idag efter att ha hälsat på mamma tillsammans med yngsta dottern och efter ett litet mellanspel på Systembolaget, så bestämde jag mig för att ge mig ut o jogga. Bra gick det inte men det gör inget! Jag var i alla fall ute och jag rörde på mig, det är bra så! Man behöver inte alltid vara bäst, bara man gör sitt bästa.

AW på hemmaplan i arbetskläder de luxe

Igår var det AW med jobbet men jag valde denna gång att avstå för att istället åka hem. Vi körde istället en liten egen after work genom att smita in o fixa lite till i lägenheten. Byta kläder är ju lite jobbigt tycker jag så gick raka vägen dit i samma outfit som jag burit på jobbet hela dagen. Jag nöjde mig med lite fin-jobb. Jag bytte ut de gamla beslagen mot nya, det är det lilla som gör det!

Här hemma är det lite tomt. Man förväntar sig fortfarande att Lexie ska komma tassande runt hörnet när man kommer hem, att hon ska dyka upp i köket när man kommer upp på morgonen. Jag tror inte att jag just nu kommer att sakna just företeelsen av att ha hund då vi båda jobbar för mycket och är hemma för lite. Det dåliga samvetet gnagde ständigt o jämt för att hon fick för lite av vår tid. Man fick skynda sig hem så att hon skulle få sällskap, aldrig att man kunde stanna kvar i stan och gå ut o äta eller gå på bio om inte någon tog hand om henne. MEN jag kommer att sakna Lexie för hon var så fin.

Idag blir det en heldag med renovering. Måla, måla, måla, det ser jag fram emot!

Det är slut, det är slut, det är över nu....

Onsdag var planen. Onsdag skulle bli Lexies sista dag här i livet. Igår åt hon INGENTING! Inte ost, inte köttbullar, inte köttfärs, inte ägg, inte bacon, absolut ingenting, då visste vi att det var dags. Det fick bli idag som var hennes sista dag. Min älskade fick följa med. Jag åkte till jobbet. För mig som inte var med, känns det fortfarande lite overkligt. Jag går o letar, ser mig om, förväntar mig att hon kommer runt hörnet. Det kommer att ta tid, tid att förstå. Vi är ensamma nu. Vi har ingen hund😭

Alla hjärtans dag. En dag som för alltid kommer att förknippas med tankar på Lexie, vår klokaste hund någonsin. Inte min absoluta favorithund (det var Molly...) men helt klart den lydigaste och kanske klokaste. Nu finns hon inte mer.

När en kollega som snart ska sluta då idag bjöd på tårta, då kunde jag inte stå emot. Det blev inte mindre än TVÅ stora tårtbitar! Hos mig är det allt eller inget. Idag blev det allt o det var så gott! Visst var jag värd det idag?

Direkt efter jobbet så var det ut i lägenheten igen (min lilla lekstuga...) för att måla tak i nästa rum som stod på tur. Snabbt o lätt men hela tiden såg man sig om efter Lexie... det var tomt. Hela tiden förväntar man sig att hon ska komma springande runt hörnet. Så kommer det inte att bli.

Alla hjärtans dag, idag en sorgens dag men mat måste man ju ha. Köttfärspanna med fetaost o soltorkade tomater som serverades tillsammans med romansallad och vitkålssallad o VIN!

Idag tänkte jag verkligen köpt en present till min man, som tröst denna sorgliga dag, så blev det inte. Ikväll kommer han istället till mig med en present, tre rosa söta trisslotter, då kom tårarna. Min man är den bästa mannen i världen!

Vår sista söndagspromenad med Lexie och årets första glass på vår altan

Det är så sorgligt att jag knappt inte vill prata om det men idag har vi för sista gången varit ute på söndagspromenad med Lexie😢. Vi hade nästan bestämt att låta henne få sluta i onsdags men hon var så pigg att vi valde att avvakta. Tyvärr har hon sedan dess ätit allt sämre o sämre. Hon är fortfarande pigg och orkar gå med ut o gå men tassarna ser ut att ha växt p g a att allt hull har försvunnit från kroppen, magen är helt uppdragen och hon är verkligen bara skinn o ben. Den ena maträtten efter den andra har hon ratat. Nu är det inte ens gott med köttbullar längre. Oxfilén i går, den gick däremot ner... Vi kan inte vänta längre. Nu svälter hon sakta men säkert ihjäl och det kan vi inte bara stå o se på. Rå köttfärs är i princip det enda vi fått i henne idag. Det kommer att bli så fruktansvärt tomt utan henne. Helt klart den snällaste och lydigaste hund vi någonsin haft.

Målningsprojektet i sovrummet är nu slutfört, eller ja nästan i alla fall. Det ena fönstret är fortfarande mörkbrunt men det får vänta till våren då det måste plockas ut för att vi ska kunna måla det både inne och emellan. En ny sängram hittade vi helt gratis på Bjäre Fyndtorg så den hämtades hem igår och monterades ihop. Fler bilder på det kommer sen. Nu är vi redo att gå vidare till nästa rum.

Kvällen igår tillbringades i det bästa av sällskap då fyra utav våra fem barn var hemma på ölprovning. Till middag serverades oxfilé med sötpotatis och hemgjord bea-sås. Kvällen blev MYCKET sen innan vi till slut kom i säng men det var länge sedan jag hade så roligt😍

Lite vårkänslor fick vi faktiskt idag efter promenaden. Solen gassade på vår altan så vi satte oss ner och åt årets första portion glass utomhus. Inte illa!

Januari, Februari eller Deppruari?

Man pratar om vabruari, månaden/månaderna? på året då alla föräldrar måste vara hemma för vård av barn. Av någon anledning så är visst barn mer sjuka denna tid på året än annars. Är det egentligen så konstigt? Jag skulle vilja kalla både januari och februari för deppruari. För mig, de värsta två månaderna på året, alltid. Inte konstigt att man blir sjuk.

Livet känns meningslöst, allting är grått o trist, mörkt o tråkigt o sommaren känns år bort. Jag vet, jag har egentligen INGENTING att beklaga mig över. Vi har en lägenhet i Spanien, jag har en man som jag älskar och som älskar mig, jag har tre underbara barn och två fantastiska bonusbarn, vi var i Spanien den första delen av januari och om mindre än fyra veckor ska vi dit igen. Ändå, så trillar jag dit. Ner i hopplöshetens mörka hål. Enda glädjeämnet är väl att vi åtminstone har sluppit snön i år. Måtte den inte komma nu heller, då skulle jag bli riktigt sänkt.

För tredje dagen i rad dras jag med en bultande huvudvärk o livet känns kasst.

En promenad har jag i alla fall tvingat mig till o än hänger hon med, vår Lexie, men vem vet hur länge till? Hon sover o sover o sover men hänger glatt med på promenad men sover än mer efteråt.

Beskafest med efterföljande söndagspromenad och dagen-efter-pizza

Ja här står jag o bröstar upp mig...Redo att gå på fest. Det blev en väl beprövad blåsa som kanske mest använts på jobbet men visst duger den även på fest? Ibland sitter det några extra kilon runt midjan o då får man ta vad som passar, inte alltid det man vill ha.

Det är väldigt trevligt när det är fest i samlingslokalen bara ett stenkast bort från vårt hus. Så skönt att ha nära hem. Givetvis inledde vi som traditionen bjuder, med en liten förfest hemma hos oss.

Det blev en mycket lyckad kväll som inleddes med drinktilltugg i form av ost och kycklingben som serverades till ett glas vin. Perfekt LCHF-mat! Därefter serverades smörrebröd och även det var helt ok tycker jag. Så mycket pålägg och det fanns fortfarande ost o kycklingben i mängder så det var lätt att peta bort brödet och ändå gå mätt från bordet. Sju beskar stod redo för röstning framför varje tallrik. Behöver jag tala om att vi idag har en besk smak i munnen😩. Den besken som jag tyckte allra sämst om var givetvis den som vann...Så besk som möjligt, då är det en vinnare. Jag förstår inte hur man röstar.....

Ser ni den fantasifulla dukningen? Tångruskor och ljusstakar i form av hoplimmade stenar. Fantasirikt och vackert. En eloge till Torekov som ordnat allt så fint i år. Orkestern var densamma som vi nu haft i flera år och den spelar fantastiskt bra musik och dansen rullade på hela kvällen. Det är så sällan som vi är ute på så här stora fester tillsammans så givetvis är det väldigt roligt. Jag njöt hela kvällen lång.

Denna dagen har vi mest tillbringat i soffan för inte är man pigg efter så många beskar...men en liten Lexiepromenad fick det givetvis bli. Än en gång in i dimman eller rättare sagt ut i dimman idag. Kallt o rått o ruggigt. En bra dag att tillbringa i soffan med många avsnitt av Homeland.

Givetvis blev det idag typiskt dagen-efter-mat, pizza! Jag skrapar av fyllningen och lämnar botten. Precis vad kroppen behövde idag. Bottnen fick Lexie men idag mådde hon tydligen inte alls bra utav det. Den kom upp igen😰. Det känns som att hon rör sig allt stelare och aptiten blir sämre o sämre. Igår ville hon inte ha brödet som varit en utav två saker hon hittills ätit. Vi får väl se hur länge det går.