Idag har vi hämtat hem den. Den gamla “grållen” från 1947. En Ferguson, en gråsugga, en grålle. Kärt barn har många namn. Tur att det är någon i familjen som har BE-körkort och får lov att köra tunga ekipage:-) För en gångs skull så hade mannen min nytta utav mig säger han…..hmmm….
Redan på vägen dit mötte vi min pappa som kom körande i skogen, troligtvis för att han ville köra traktorn en sista gång, äh men det är klart att han får köra den hos oss också men det kanske inte blir av. Jag tror faktiskt att det var med glatt hjärta som han överlämnade denna klenod till min man eftersom han vet att den kommer att bli väl omhändertagen av honom.
På denna gården har traktorn levt hela sitt liv. Från den dag den var ny 1947. Den har funnits i familjens ägo i hela sitt liv men nu fick den flytta från gården och göra som många andra pensionärer, flytta söderut, mot varmare breddgrader, där kanske den trivs bra. Visst är det väl ändå fantastiskt att traktorn har aldrig har försvunnit ifrån familjen? Det gör den inte nu heller. Den stannar kvar.
Nu är den hemma, nu är den på plats. Det var en lång resa. Att köra i 80 km/h på motorväg är tidsödande. Nu är jag trött men nöjd. Ännu nöjdare är min man. Vi får se om han hinner komma in ikväll:-)
Vi har en Grålle på skolan, men inte lika gammal som din klenod :) Jag tror "vår" är från 1952. Inte illa att ha BE-kort! Trevlig helg!/KATSURA
SvaraRaderaJa de e nog faktiskt första årsmodellen tror jag. De e vi hästtjejer som har BE-körkort vet du :-)
SvaraRaderaHahah men åå så fin!!!!
SvaraRaderaJa visst e den fin om än lite rostig :-)
Radera