Det är något visst med havet

Jag älskar havet o jag älskar Hovs hallar. Ändå har vi inte varit där och gått på hur länge som helst.

Dottern och svärsonen kom körande ifrån Helsingborg och de konstaterade helt krasst att det var minsann mulet hela vägen till Västra Karup. Där kom solen. Det var nog bara allra längst ut på Bjärehalvön som solen idag gjorde oss sällskap. Vi tackar för det.

Blåsten rev o slet i oss men vi tog oss tappert runt, nedför backar o uppför backar. Livskvalitet på hög nivå!

De här söta getterna studerade oss noggrant på vår väg, eller kanske var det mest av allt Lexie som stal deras intresse? Vem vet, söta var de i alla fall.

Att få se havets vågar slå över klipporna skapar en sorts inre lugn o ro.

Efter promenaden försvann minsann solen. Ibland ska man ha tur! Ikväll har regnet piskat mot rutan. Jag hoppas att det blir solsken i morgon igen.

Idag tror jag att Lexie var gladast av oss alla. En promenad på ett annat ställe än det vanliga och med möten med både getter och andra hundar. En bra dag för oss alla.