När badrumsvågens råa skratt ekar mellan kakelväggarna

 

Jag hittade en krönika av Frida Boisen på Expressen. Jag kunde inte uttryckt det bättre. Det är ju så här det är. Visserligen HAR jag tränat men inte i samma omfattning som jag unnat mig, helt klart. Det märks både på badrumsvågen och kläderna. Det är dags nu, dags att ta tag i det på allvar men det har jag redan gjort. 1,3 kg borta på 2 veckor. Vackert så.

 

"Het, hetare, hetast. Ja, sommaren alltså. Inte jag. Min blick stirrar med skräck på siffrorna vid mina fötter. Badrumsvågens råa skratt ekar mellan kakelväggarna. Det är då jag inser: Semestern 2014 - det är inte du. Det är jag.

I hallen ligger de uppfläkta resväskorna som ett facit över sommarens lekar. En sommarnjutares bekännelser. Klänningar som dansat, badkläder som badat. Längst ned vilar jeans och jackor ingen tagit i, bredvid lika orörda löpartights och tränings-behåar.

Vittnen av veckor som vaggat oss djupare och djupare in i en ljummen dröm i dekadensens tecken. En förtrollad sommar när Sverige blev tropiskt. En sommar när vi blev brunbrända, glada och njöt mer än vanligt. Men för midjemåttet blev all mindfulness ett helvete.

Du är säkert en mycket starkare och bättre människa än jag. Men jag orkar bara inte springa när det är 29 grader varmt redan när klockan är elva på förmiddagen. Det går bara inte. Det säger ju sig självt. I stället för att ta tag i min fysiska hälsa, som jag planerade för och faktiskt tjuvstartade lite med på försommaren, beslöt jag mig för att styra om och fokusera på mindfulness. Vara här och nu. Njuta av stunden.

Det har, om jag ska vara helt ärlig, varit löjligt enkelt.

Ett extra glas vitt, en grillkväll igen, en glass till. Fånga dagen. Fånga solen. Fånga känslan. Läsa en fantastisk bok. Och sen en till och en till. Sen sluta ögonen. Andas in, andas ut. Radera ordet måste. Ignorera mailen. Låta mobilen ringa utan att svara. Bara vara. Löjligt härligt.

Njuta av syrsornas sensuella serenader varje sommarkväll. I Värmland, i Göteborg, på Gotland och en grekisk ö. Njutningen var överallt. Någonstans visste jag ju att den inte skulle vara för evigt. Vagt i bakhuvudet mindes jag att det fanns en deadline även på den här drömmen. Att mitt liv snart skulle förvandlas till tja, om inte pumpor och möss, ett liv med väckarklockor, möten och måsten.

Nu är drömmen inne på sina sista skälvande timmar. Och klänningen jag kände mig superfin i, i början av sommaren rämnar snart. Om inte för att en Askungesaga slår tolv. För att jag själv njutit så mycket att min hålla-andan-ormdans med att få upp dragkedjan nu verkligen inte går längre.

Sommaren 2014. Det håller inte längre. Det är fler än jag som googlat ordet tjock i dag. Enligt google trend analytics är vi fler i år än motsvarande tid i fjol. Jag är inte förvånad.

Det är en klen tröst. Att jag inte är ensam. Om att ha njutit till bristningsgränsen för vad mina klänningar tål.

Så kära semester. Det var kul så länge det varade. Men nu gör jag slut. Det var inte du, det var jag. I dag börjar mitt nya liv. Hej då njutning. Hej då vin, grill och glass. Vik hädan! Ut ur mitt hem! Nu längtar jag efter att inte mina kläder ska kännas trånga, jag VILL börja springa igen.

Välkommen yoghurt, hasselnötter, kanel, kokta ägg och löparbralla. Kom igen fellow njutare. Jag vet att vi kan! Hösten är här! Nu ställer vi väckarklockan för att hinna en löparrunda innan frukost. Häng med!

Nu kör vi!"

• Av Frida Boisen frida.boisen@gt.se

 

Skickat via Blogsy