Jag är så kvällstrött att det nästan blivit ett socialt handikapp. Min dygnsrytm svänger mer o mer åt att vakna tidigt och somna tidigt. Nästan varje morgon slår jag upp mina blå någon gång mellan halv 4 o halv 5. Ibland har jag även innan dess varit vaken vid 2-3 tiden på morgonen. Ibland lyckas jag somna om o ibland inte. Det känns oftast nästan med en gång som det ska gå eller inte.
Är det mitt i natten så jag fortfarande har en förhoppning om att somna om så plockar jag upp min bok för att läsa mig trött. Som tur är så har jag en man som sover SOM EN STOCK, oavsett som lampan är tänd eller släckt. Det finns inte mycket som väcker honom. Läser jag så kan jag ibland bli trött o somna om. Är klockan halv 5 eller mer så börjar jag surfa på mobilen för då vill jag inte längre somna om. Då vet jag att jag bara blir tröttare.
Ibland tror jag att det beror på stress men det kan det väl knappast vara nu under julen när jag är ledig i 2 veckor. Det är nog mer (hysch) klimakteriet är jag rädd för. Det är bara att bita ihop och acceptera.
Att vara vaken på morgonen är rätt mysigt men att inte kunna hålla sig vaken på kvällen är däremot ett socialt handikapp. Att se en film tillsammans med sin man på kvällen är näst intill otänkbart, det funkar nästan aldrig, jag somnar. Att gå bort eller att ha gäster är också svårt. Det händer att jag får gå o lägga mig en stund för att jag inte klarar att hålla mig vaken.
Igår kväll var vi bortbjudna till en god vän (som bjöd på fantastiskt god mat!), jag var chaufför och jag satt o nästan trillade av stolen redan före kl 9 på kvällen. Det är pinsamt! Det har hänt att jag somnat på en pinnstol när jag sitter rakt upp o ner på en bjudning, pinsamt! Jag anser verkligen att min kvällströtthet är ett socialt handikapp men jag vet inte vad jag ska göra. Sova middag hjälper ibland förstås, det har jag dock inte tagit mig tid till nu under julen. På nyårsafton får jag nog göra det. Det vore tråkigt att somna innan klockan slagit 12…..
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!