I tisdags gick Vårruset i Halmstad av stapeln. Vi var ett helt lag från jobbet men jag var tjurig o eländig hela dagen. Det regnade, var mulet o grått o trist. Längtan efter att springa var obefintlig.
Vi gav oss trots allt givetvis iväg och när vi kom upp på Galgberget så sprack det upp och solen kom fram, så även våra leenden! Vilken tur vi hade med vädret.
Jag var helt säker på att komma sist för jag kan ju inte springa, eller hur? Men dj-klar vad man blir taggad när det är så mycket folk, mer än 5000 tjejer på en o samma gång. Jag drog iväg direkt o det kändes riktigt bra. Det här kommer jag att klara. O nä, jag sprang inte hela vägen. Jag gick stundtals men när jag sprang så gick det nog undan.
Jag gick i mål på 36 minuter!!! efter att ha sprungit 5,5 km (det måste ha berott på att man fick snirkla sig fram i serpentiner). När jag tittade på Runkeepern efter loppet och såg tiden så var det nästan så tårarna kom. 6.30 min/km det är en hel minut snabbare per kilometer än vad jag någonsin sprungit!!! Snacka om rekord, jag är grymt imponerad av mig själv! Jag är kanske inte så dålig som jag alltid tror.
PT-träningen 6.30 morgonen efter Vårruset var kanske inte så genomtänkt. Jag kom hem kl 10 på kvällen och håret hade inte ens torkat innan jag klev upp igen 4.45 på morgonen. Jag kände mig verkligen sliten på detta passet men jag tog mig igenom.
Idag har jag haft en vilodag men imorgon bitti står jag på gymmet igen. Sen kan helgen börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!