En halvdagsutflykt till Cascada El Limón

 

Igår var vi iväg på en halvdagsutflykt till Cascada El Limón, ett utav landets högsta vattenfall. Här på bilden ser ni en kille som hade is i magen men jag antar att han gjort det förr. Helt kallt så klättrade han upp i vattenfallet helt utan säkerhetsutrusning och voltade sen ner i vattnet. Hur högt upp? Svårt att säg men ca 10 meter upp skulle jag gissa.

Här stod vi och väntade på bussen 7.40 igår. Som ni ser så är vårt hotell till vänster och havet till höger. Nåväl, här stod vi och väntade på bussen igår i utsatt tid, ca 20-30 minuter senare kommer den och sen står vi och väntar på fler resenärer men ingen kommer. Till slut så meddelar reseledaren att det blivit något missförstånd med tiderna och sammanblandning med på vilket hotell man ska hämta vid vilken tid etc. Vi får följa med bussen o sen åker vi iväg. Vi åker en bra bit bort, kanske ca 20-30 minuters bilfärd, till ett annat hotell, där får vi hoppa av och hoppa på en annan buss. Det är forfarande bara vi på bussen. Sen kör vi iväg och hör o häpna, tillbaks till vårt eget hotell!!!! för att där hämta upp ett annat par, SEN kör vi tillbaks IGEN till det hotellet där vi nyss var och bytte för att hämta upp en massa människor där!!! Nu förstår ni att mina mungipor pekade rätt så mycket neråt. Varför kunde vi inte då bara ha fått sitta o vänta på vårt eget hotell i solen istället för att asa omkring på en buss? Mitt tålamod är inte så stort med sådana här missöden.

 

Här ser ni reseledaren som inte fick någon dricks utav oss...Tja det var väl inget fel på honom i övrigt bara det där lilla missförståndet som prövade mitt tålamod.

Här är vi framme där själva utflykten till vattenfallet började efter en lång och brant färd med bussen upp i bergen. Bussen fick växla ner på lägsta växel för att överhuvudtaget komma upp men det fanns inga branta stup så jag var inte rädd:-)

Att rida till vattenfallet var verkligen en massindustri. Hundratals hästar och åsnor! av skiftande kvalitet. Man kan ju ha åsikter om detta men förhoppningsvis så behandlas de väl och det var inte så mycket folk kvar som väntade när vi kom tillbaks så de kanske bara går 2 turer om dagen i skritt i oländig terräng, ca 25 minuter var väg. Igår tyckte jag nästan mest synd om de som följde med och ledde hästarna, de fick klafsa i lera så det skvätte långt upp på benen. När vi red tillbaks så mötte vi några turister som nog trodde att de skulle kunna gå till vattenfallet i TYGSKOR:-). Undrar hur lång tid det tog innan de gav upp det projektet.

En uttråkad häst som får bära på ännu en turist o kolla leran på benen...

Här bands hästarna upp, tätt, tätt på rad när vi gick ner till vattenfallet. Det är inte läge att de bråkar med varandra här. Otäckt nära stupet.

Den skämtsamme killen som var en utav våra ledsagare. Alla hade just det, varsin ledsagare, som hade fullständig koll på oss hela tiden vi var iväg samt tog kort på oss när helst vi ville. De dricksade vi i alla fall väl.

Vägen upp från vattenfallet innebar en rejäl ansträngning så där fick vi verkligen dagens motion.

Jag hade nog tänkt mig att bada här men efter skyfallet dagens innan så såg det mest ut som lervälling i vattnet och var inte alls inbjudande så det fick vara så.

God Jul till er alla! Inte våra snyggaste outfits precis men det är svårt att vara finklädd när man är på tur i regnskogen. Det bjuder vi på!

 

Kolla leran....

På kvällen vågade vi oss äntligen iväg lite längre än tidigare, in i byn och det verkade hur lugnt som helst och vi åt vår kanske mest vällagde måltid hittills på en Italiensk restaurang.

 

Skickat via Blogsy