Lätt galen blick efter ett sjukt jobbigt boxningspass💪👊 Välkommen hem till verkligheten😉 #studio4 #boxning #trainhard #tillbakaiverkligheten

Tänk vad konstigt. Efter en enda dag hemma så känns allting som vanligt igen. Efter några timmar på jobbet så har man nästan glömt att man haft semester...

Lite skönt är det ändå att komma hem igen. Normala träningsrutiner t ex. Visst tränar man där ner också, jag får ihop sjukt mycket mer träningstid när jag är på semester än när jag är hemma men det är inte på samma sätt. Många och långa promenader och så lite mer eller mindre loja joggingturer. Jag är värdelös på att peppa mig själv. Enda gångerna jag håller ut under joggingturerna är när mannen är med, annars lägger jag av. Det är inte kul, jag stannar och går istället bara för att det är tråkigt. Jag behöver hela tiden piskan på rygggen när det kommer till träning. Den peppningen får jag på Studio 4. Jag är väldigt glad över att första träningspasset bestod av boxning, min favoritträning, det är då jag ger järnet mer än någon annan gång, bara för att det är så kul. Nu blir det full fart in i hösten.

Hösten förresten, det känns som att den nästan är här även om det ikväll var 22 gr o sol. Att gå ut o sätta sig på altanen som jag annars alltid gör, det lockar inte alls längre. Kanske att jag inte tycker att det är tillräckligt varmt jämfört med Spanien? Egentligen är det lite för tidigt att krypa in o sjunka ner i tv-soffan alla redan. Hösten kommer att bli lång men det är det vi redan har gjort känns det som.

via Instagram

Från sol o värme till minusgrader och isande kyla

Det är stora kontraster. Häromdagen 30 grader och sol, idag -3 grader och isande vindar. Jag kan inte påstå att jag trivs med klimatet här hemma! Det var betydligt bättre i Dominikanska.

Idag paltade vi på oss nästan allt vi hade och gick raskt en promenad med Lexie, sen direkt in i värmen, upp på våning 2 för att tända eld i spisen och sen har vi suttit där och gottat oss hela eftermiddagen. Ett litet tappert försök att lura oss själva att vi fortfarande är kvar i värmen.

 

Om man ska utvärdera resan till Dominikanska så kan jag väl bara konstatera att det var väl värt pengarna. En fantastisk upplevelse, fantastiska stränder, fantastisk natur, fina hotell och god mat. Baksidan var väl de ruffiga omgivningarna, den oerhört nedskräpade naturen och att man inte kunde känna sig riktigt säker överallt. Vi upplevde inte stämningen som hotfull någonstans men man blev ändå varnad för att det inte var säkert att röra sig fritt hur som helst o ej heller hoppa in i vilken taxi som helst. Den osäkerheten gör väl att lite av den goa semesterstämningen lite kommer av sig. Shopping kan man väl också nästan glömma, det fanns i princip ingenting att handla. (Där sparar man ju pengar då förstås;-)

 

Nu har vi bara varit på Samana-halvön, i Las Terrenas och Samana och jag kan bara svara för de delarna. När vi åkte hem, så körde bussen genom Cabarete och där såg man faktiskt betydligt trevligare bebyggelse och även en hel del affärer så det kan säkert se helt annorlunda ut i andra delar av Dominikanska.

 

Båtutflykten som vi var ute på har jag visst inte berättat om. Jag skrev att vi bokade resan via ett företag som hette Tauro tours istället för genom Fritidsresor och att jag misstänkte att det var samma utflykt. Så var det. Vi åkte med exakt samma tur som de som bokat via Fritidsresor. De vi pratade med och som hade betalt 109 dollar per person istället för som vi 67 dollar per person, var inte så nöjda kan jag säga men vi var väldigt nöjda, med priset i alla fall.

 

Själva utflykten till Los Haitises nationalpark samt till Cayo Levantado var i alla fall inte jag lika nöjd med. 40 minuter med båt visade sig vara mycket mer än så. Vi guppade omkring rätt länge på båten mellan öarna (som i och för sig var väldigt fina) under tiden guiden berättade allt som fanns att berätta på franska, tyska och engelska. Grottorna vi besökte med stalaktiter, ristningar m m var trevliga men om de inte snart spärrar av lite för turister så lär dessa grottor snart vara förstörda.

Båtfärden från nationalparken tillbaka till Cayo Levantado (även kallad Baccardi Island) gick rakt emot vågorna i ca 1 h. Vi var inpackade i flytvästar och regnrockar och vattnet sköljde oavbrutet över oss och båten studsade fram på vågorna. Det gick inte att öppna ögonen för allt saltvatten, en utav mina linser sköljdes ur ögat. Det var en riktig mardröm! Jag skulle ALDRIG igen frivilligt sätta mig på den båten!

 

Cayo Levantado, som skulle vara en paradis-ö, var så överexploaterad och full med turister att charmen nästan helt hade försvunnit. De får passa sig så att de inte förstör de fina turistmålen som finns i landet.

 

Skickat via Blogsy

Ute blåser en isande vind och jag drömmer mig tillbaka till sol o värme

Lördag den 2 januari och vi är tillbaks hemma i verkligheten igen. Ute singlar snöflingorna ner och det blåser en iskall vind. Då är det skönt att ha sina färska semsterbilder att titta tillbaks på.

För första gången i mitt liv har jag firat jul och nyår utomlands och det var mycket, mycket trevligt. Julen försvann liksom bara spårlöst förbi och det var väl ungefär så vi ville ha det. Nyår var riktigt, riktigt trevlig med galamiddag och en massa festligheter på hotellet där vi bodde.

På nyårsafton verkade även personalen festa till det redan på eftermiddagen och stämningen var på topp. På kvällen fick man boka vilken tid man ville äta och det bjöds på välkomstdrink, ett lite bättre vin än det vanliga samt riktigt, riktigt bra mat. Hummer, parmaskinka, sallad caprese m m, ja där fanns nog det mesta. Till dessert fanns hur mycket läckerheter som helst, bl a supergoda tryfflar. Denna dagen unnade jag mig faktiskt att äta precis vad jag ville, det var ett val jag gjorde. Det innebar att jag faktiskt åt lite goda desserter för en gångs skull.

Bubbel fanns i massor. Det är inte helt fel att ha all inclusive en sådan här dag!

Livemusik o dans och en riktigt go stämning.

Strax innan 12 delades det ut diverse tillbehör såsom hattar, girlanger m m till ALLA. 5 minuter i 12 kom en störtskur som jagade in alla under tak men sen upphörde regnet som vanligt lika plötsligt igen och vi fick skålat in det nya året. Med tanke på vår hemresa dagen efter så gick vi snart o la oss efter att det nya året hade firats in.

Ännu en bild på den fantastiska granen.

En typisk dominikansk affär, ett hål i väggen, typ.

Lite miljöbilder på väg till flygplatsen.

Flygplatsen i Puerto Plata var inte stor men däremot väldigt modern. Ett tecken på att många nog inte tjänar så mycket såg jag ett exempel på inne på damtoan där städerskan stod och letade fynd i papperskorgen som hon stoppade ner i sin väska. Lite tragiskt att se.

Någon ny mugg till samlingen hade jag ju inte hittat men här hittade jag en, den ville jag. Kollade tyvärr inte priset, en mugg brukar man få betala ca 50-100 kr för, mannen gick och betalade och meddelade att den kostade nästan 200 kronor....Jag skäms. Måtte den muggen hålla länge. Vi får väl se det som att vi ändå var tvungna att göra oss av med våra dominikanska pesos. Vasen som jag köpte tidigare under resan hade gått sönder på vägen hem, likaså min nya resväska. Inte kul alls. Det blev nog en dyr resa det här.

Nu är det nytt år och nya planer. Efter att ha levt ett liv i dekadens i 2 veckor med allt för mycket mat, vin och dåligt med motion, så är jag nu taggad för att ta tag i mitt liv igen:-). Jag har anmält mig till en ny 8-veckors träningskurs på Studio 4, tre tuffa träningar i veckan när man aldrig vet innan vad som händer, kanske även i kombination med något pass i veckan på Nordic Wellness. Det ska bli sjukt kul. Jag har även anmält mig till en ny 6 veckors LCHF kickstart med Ulrika Davidsson. Jag hoppas att dessa 2 veckors semester inte har gjort allt för illa vid min vikt men i vilket fall som helst så kör vi så det ryker nu igen. Jag är taggad till tusen.

 

Skickat via Blogsy

Ananasdrinkar och kolibris i solen vid poolen

Varje kväll på hotellet så serveras det någon specialdrink, en kväll var det café diablo, igår var det den här. Vad det var vet jag inte men god var den och givetvis smakade den ananas. Den var ju bara oemotståndlig. De vita sofforna och det vita tältet i bakgrunden det är vår lobbybar, där sitter vi en stund varje kväll och lyssnar på livemusik och tittar på uppträden och dans. Varmt o skönt och hur mysigt som helst.

Det känns som att det har blivit varmare och varmare för varje dag denna veckan. Vi har definitivt mycket bättre väder denna veckan. Om det regnar så kommer det på morgonen och sen inte mer än möjligtvis några stänk som man bara kan ignorera. Även igår kröp jag in i skuggan en stund på eftermiddagen.

En livs levande kolibri!! O jag lyckades fånga den på bild!

Igår provade vi det här poolområdet, hur lugnt o skönt som helst, en vanlig pool, en bubbelpool och så havet precis bredvid. När vi skulle gå hem räknade vi till drygt 200 trappsteg upp till hotellrummet. Det tar på både flås o ben.

Igår gick vi ner till stan en sväng igen. Nu börjar det tyvärr bli dax att tänka på hemfärd och vi ville köpa med oss lite rom hem. Brugal är det största märket här och man köper 1 liter för ca 100 svenska kronor. Synd att man inte får ta hem mer än 2 liter.

De fina husen på bilden nedan har vi insett är nästan bara kuliss-hus. De flesta står helt tomma, är de kanske bara helt nybyggda så man inte har kunnat hyra ut dem ännu? Resten av staden är lika ruffig som Las Terrenas. Det är möjligt att man ändå inte har det så dåligt ställt här för man har ju motorcyklar, mobiler o fina kläder m m men man bryr sig kanske bara inte om hur man bor o hur det ser ut? Det är ju alltid varmt så man behöver ju givetvis inte några fina täta hus.

Lokalbussen hämtar upp.

Inte så mycket att orda om gårdagen. Ännu en dag i solen. Man förstår inte hur en dag kan försvinna så fort. Boken jag skrev om igår, Älskade Poona, den läste jag ut och blev irriterad. En så bra bok och så finns det inget riktigt slut. Det är som att man läst en halv bok o så försvinner den innan man läst ut den. Vem var egentligen mördaren? Nu går man bara o grubblar på det. Irriterande men det kanske är det som är meningen, att man inte ska släppa den?

Idag väntar en heldagsutflykt till Los Haitises och Cayo Levantado.

Los Haitises är en nationalpark bestående av en massa öar, grottor m m. Cayo Levantado kallas även Baccardi Island eftersom Baccardi-reklamen spelades in här en gång och ska vara en paradis-ö. Vi har bokat turen själva med Tauro Tours, exakt samma utflykt som Fritidsresor också tillhandahåller men till nästan halva priset, 137 dollar för TVÅ personer istället för 109 dollar för EN person. Det är möjligt att det t o m är samma tur för deras utflykt går också idag. Vi får väl se.

 

Skickat via Blogsy

När f-n blir gammal blir han religiös? eller ligger under parasoll??

Igår fick vi äntligen till en joggingrunda på morgonen igen, bara den andra på hela semestern men vi har verkligen rört på oss mycket ändå. Många långa promenader och trampande upp och ner för trappor. Det får vara bra så. Det går ändå inte att undvika att man redan börjar tänka på hemkomsten med hur man ska lägga upp kost o träning för visst är det så att shortsen börjar spänna lite i midjan. Semestern har inneburit 3 rejäla mål om dagen, helt utan pasta, ris, potatis, bröd, kakor o godis men däremot har det ju givetvis blivit en del drinkar (så sockerfria som möjligt men ändå med fruktjuice) o så vin o det sätter ju sina spår. Min man sa att jag borde bosätta mig härnere för här är de flesta korta o runda, så skulle jag slippa jaga något löjligt ideal, HA! Som om jag skulle ge upp? Nope!

Det känns som att värmen ökat på ett par grader de senate dagarna. Temperaturen ligger nog omkring ca 30 grader och jag som aldrig riktigt förstått människor som ligger under ett parasoll, kröp igår villigt in under ett parasoll framåt eftermiddagen. Jag kände att jag hade fått nog av sol för dagen. Där sov jag sen skönt en lååång stund. När f-n blir gammal....så lägger han sig under ett parasoll:-)

När man är på semester så har man verkligen tid att läsa. Just nu läser jag Karin Fossums Älskade Poona. En så tragisk historia att jag nästan gråter. Det är så sorgligt. En ensamstående man i 50-årsåldern åker till Indien i hopp om att finna sig en fru. Han gör faktiskt det och de hinner verkligen bli förälskade och hinner även gifta sig på 14 dagar. Hon ska komma efter honom till Norge 2 veckor senare. Dagen då han ska hämta henne på flygplatsen så råkar hans syster ut för en svår bilolycka och hamnar i koma på sjukhus och mannen måste till sin förtvivlan åka dit. Han ringer en bekant taxichaufför som ska hämta hem frun från flygplatsen men han hittar henne inte. Frun hittas sedan brutalt mördad på ett fält i byn där mannen bor. Mannen är så förtvivlad, han hade sett så mycket fram emot att äntligen slippa vara ensam och så händer detta fruktansvärda dåd. Jag har ännu inte kommit till slutet men mitt råd är, läs den!

Igår utforskade vi en annan del av hotellområdet.

Här hittade vi ännu en pool med poolbar:-) så där tänker vi oss att vi ska tillbringa denna dagen. Jag hör faktiskt inte något regn utanför fönstret idag heller.

Tiden rinner ifrån oss. Idag är det tisdag, på fredag åker vi hem. Igår skojade vi om att vi skulle kolla om man inte kunde boka om och stanna en vecka till för vi har det så bra. Vi njuter verkligen av livet och är långt ifrån stressen där hemma. Vad ska man göra för att inte hamna in i det där trista ekorrhjulet då man hela tiden känner sig stressad? Vi är likadana båda två. Jag älskar mitt jobb men måste man för det hela tiden känna att man inte hinner med? Likadant är det hemma, varför kan man inte bara ta det lugnt? Varje semester säger vi likadant, nu ska vi inte stressa upp oss igen när vi kommer tillbaks men snart så är man där igen.

Nyårsfirandet här på hotellet innefattar BÅDE europeiskt nyårsfirande (tidigt på kvällen för oss:-) och nyårsfirande kl 12. Så bra om vi blir för trötta, då kan vi i alla fall ha hunnit fira det nya året med er där hemma innan vi knoppar in:-) Skämt åtsido, jag tror nog vi ska orka det vanliga nyårsfirandet också men vi åker ju faktiskt hem på nyårsdagen så det kan inte bli en alltför sen kväll. Att sitta 4 timmar på en transferbuss innan man sen ska flyga hem i drygt 9 timmar och känna sig bakis, låter inte så lockande. Det får bli en lugn nyårsafton i år.

Städerskornas kläder är verkligen urläckra men undrar jag om det är så praktiskt med den här typen av uniform när man städar?

En annan bok jag plöjt genom på semestern är Willy Josefssons Vila i vatten. En bok jag köpt på loppis och som visade sig vara signerad utav författaren själv. Normalt sett så brukar jag lämna kvar de utlästa böckerna på hotellet när vi är iväg men den här får följa med hem. Willy Josefsson är en Ängelholmsförfattare och hans böcker utspelar sig oftast på Bjärehalvön. Jag gillar dem nog främst för att man kan följa med honom hela tiden och känner igen vägarna och platserna som han beskriver. Den här boken var lite gammal så den utspelar sig under tiden som både Öresundsbron och Hallandsåstunneln håller på att byggas, strax efter Rhocagilskandalen så det är verkligen också ett aktuellt ämne nu när tunneln äntligen är klar.

I vårt All-inclusive-koncept ingår 3 á la carte middagar under veckan och det finns 3 st á la carte restauranger på området. Vi har haft det någon gång tidigare på resor och inte varit så imponerade men igår så bokade vi bord på Orquidea, restaurangen som ni ser på bilden, och vi blev grymt imponerade!! Det var verkligen mat i världsklass i en trevlig miljö och med fantastiskt snabb och bra service. Vi beställde båda pepparstek, min medium och mannens mediumwell och det var verkligen skillnad på hur köttet var stekt och det var perfekt stekt! Nu måste vi boka in även de andra två a la carte restaurangerna om det är så här bra, det hade vi inte förväntat oss. Hotellet Gran Bahia Principe Cayacoa kan vi verkligen rekommendera!

Kvällen igår avslutades på terassen i den vackra månens sken. Känns som att jag lyckades fånga månen riktigt bra för en gångs skull och det enbart med min mobilkamera, som är den enda kamera jag använder.

Skickat via Blogsy

Med livet som insats?

Igår skulle vi äntligen gå över till ö men när vi kom till den här punkten så vände vi om med stor besvikelse. Vaddå, får man inte gå här? Vi hade ju sett massor med människor gå över här? Tja vi vände i alla fall om på morgonen men kunde inte släppa tanken utan gav oss dit igen framåt kvällen när vi återigen såg människor som gick över.

Det här ville vi ju bara inte missa.

Men tja, man kan ju förstå varför man egentligen inte skulle gå här. Det kändes inte direkt ofarligt och man fick verkigen se sig för var man satte ner fötterna. Kan det har varit den tuffa orkanen Sandy som drabbade Haiti så hårt 2011 som även dragit förbi här och förstört? Haiti och Dominikanska ligger på samma ö.

Om ni har sett på de bilder som jag publicerat här från Dominikanska så förstår man att det är ett fattigt land med stor arbetslöshet. Regeringen vill faktiskt att folk ska emigrera. I Haiti är förhållandena ännu värre än här och Dominikanska har stora problem med massinvandring från just Haiti. Miljontals människor har emigrerat från Haiti till Dominikanska för att skaffa sig en bättre tillvaro. Då förstår man att det står väldigt illa till i Haiti.

När man ser hur folk lever och bor i andra länder så förstår man verkligen ännu mer varför situationen ser ut som den gör i Europa idag. Hur länge accepterar människor i dagens upplysta samhälle att leva i misär i en del av världen när en liten klick utav oss lever under så goda förhållanden som vi gör i en annan del av världen? Är det rättvist? Ändå påstås det att Dominikanerna är ett utav de lyckligaste folken i världen....

Säkerhetsanordningar som räcken o så saknades på de flesta ställen. Något otäckt tyckte nog jag.

Living on the edge....

Hela vägen ut på bron så var det tvärgående hål, ca 10 cm breda, som man fick akta sig för att snubbla i. Är de bara till för att bron ska kunna röra sig när det blåser hårt?

Även i det här landet gillar så klart ungdomar att leka och gärna styla sig när de får lite publik. Modigt tycker jag, att bara kliva upp på räcket och kasta sig ut. Gissningsvis ca 8-10 meter ner till vattenytan. Varför de badar med kläderna på det förstår jag inte men kanske är förklaringen så enkel som att de inte har badkläder?

Pelikan. Här fick vi krypa igenom för att komma vidare. För vidare skulle vi.

Hela vägen ut så bar vi med oss varsin öl för att kunna sätta oss där ute och njuta utav den. När vi kom dit så började det nästan skymma och där var givetvis ett gäng ungdomar som höll till. Jag vägrade att gå längre in på ön för jag är en riktigt räddhare och ville att vi skulle gå tillbaks. Mannen i mitt liv har inte alls någon förståelse för min rädsla då han är mycket mer av det äventyrliga hållet men han böjde sig såklart för min vilja och vi gick tillbaks. Hans nya devis är "Om mn fru är nöjd så är alla nöjda" :-D (med det menas att det är lugnast för alla som jag får som jag vill;-)

Jag vet faktiskt inte om det är rätt läge att vara modig i ett land där man faktiskt blir varnad för att vara ute själv. Då ska man nog faktiskt lyssna lite på det.

Igår var vi också ute på en liten shoppingrunda i stan. Det var inte många affärer man lockades att gå in i. Det är mest bara hål i väggen med diverse innehåll. Jag samlar på muggar på våra resor men jag köper bara om jag hittar någon jag tycker om. Denna resan har jag inte hittat någon men däremot så hittade jag en urläcker urna/vas av trä med blommor på. Alldeles för stor att släpa hem egentligen men jag köpte den ändå. Den kommer att passa perfekt i vårt vardagsrum och den kommer alltid att påminna oss om denna resan.

Ja de där ölen som vi släpade med oss ut till ön, de drack vi istället upp när vi var åter på hotellet igen. Tryggt o säkert.

Igår regnade det fram till ca kl 10 sen fick vi återigen en heldag i solen och jag lyckade somna på sidan så jag nog fick liiite för mycket färg på den sidan som vändes upp. Kanske att jag hade smort lite dåligt där också. Den sidan får ligga i skugga idag. O förresten, kom på det just nu, det är morgon och det regnar inte!

 

Skickat via Blogsy