torsdag 1 februari 2018

Var är gnistan? Var e livslusten?


34 dagar kvar, bara?, tills vi åker till Spanien. Det är knappt jag står ut vid denna tiden på året. Jag lever inte, jag bara överlever. En inställningsak? Så säger säkert en del men det är inte bara att bestämma sig. Humöret lever till stor del sitt eget liv. Januari, februari o mars, det är månader som jag garanterat ska bo utomlands när jag blir pensionär, helt klart är det så.

Trött som en gnu, det har jag varit idag p g a det tidiga uppvaknanandet. Tur att jag tog tåget till jobbet så att det blev lite vila o avkoppling både på väg dit o på väg hem.

Insåg att det var idag för 6 år sedan som jag första gången klev in på Rådhuset i Halmstad för att börja mitt nya jobb. Så mycket vatten som har runnit under broarna sedan dess. O vart tog de 6 åren vägen? Känns helt overkligt.

Helgens höjdpunkt kommer att bli ett besök hos mitt lilla älskade barnbarn Wille som jag inte sett på över en månad. Han kommer inte att känna igen farmor men så får det bli när vägen dit är lång.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!