I havet finns så många stora fiskar

Första semesterboken avklarad o det på den första “riktiga” semesterdagen.

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam. En jobbig bok att läsa men kanske nyttig, om att se det lilla barnet och tecknen på att något är fel och att våga ingripa när man inser att något är fel.

“Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Det är tryggt bakom fönstret, fyrtiosex millimeter treglasgräns som stänger ute verkligheten. Om man har tråkigt kan man studera barnen som går på förskolan som så lämpligt ligger mitt emot. Man kan följa dem med blicken, vattna sina pelargoner och glömma allt. Tills man inte kan det längre.

På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.

I havet finns så många stora fiskar är en historia om vad som kan hända ett barn när skyddsnätet har stora hål. Hur det som är hemma är hemligt, och hur det blir plats för fula fiskar att ta sig in. Men det är också en berättelse om att minnas eller inte minnas, se eller inte se, finnas eller inte finnas. Och om det som är fint i det som är fult.”

En bok som var svår att släppa, jag kan rekommendera den även om den var jobbig.