söndag 29 mars 2015

Tänk att jag duger så bra som jag e!

Lögnare

Alltså det är lika bra att erkänna. Jag kommer aldrig att bli någon löpare! De senaste 25 åren har jag nog försökt till o från men jag kommer ingenstans. Jag har nog mer o mer insett att det sitter i mitt huvud. Jag intalar ju mig själv hela tiden att “Jag kan inte”. Tro sjutton att jag aldrig kommer bli en löpare då!!

Jag jagar tider och jag pressar mig och jag får ångestattacker men jag kommer ändå ingen vart. Nu lägger jag ner allt det där. “Du måste ha ett mål” säger min man. Vårruset t ex. Men nej, jag tänker inte ha något mål! Jag ska vara med i Vårruset men jag behöver inte springa för att vara bra nog. Om jag så går hela rundan så är det bra nog. Jag är bra på så mycket annat. Jag är väldigt stark. Jag tränar mer än de flesta i min omgivning. Jag kan cykla till Köpenhamn (11 mil) eller Varberg (13 mil) på en dag bara för att jag har lust. Jag kan cykla upp o ner för Hallandsåsen lätt som en plätt. Jag behöver inte kunna springa. Jag tänker inte sluta försöka, men utan krav, det är bra nog ändå att jag ger mig ut o omväxlande springer, omväxlande går. Jag tar mig  i alla fall ut. Till slut kanske det ändå lossnar eller inte, o då gör det ingenting. Jag duger ändå.

mile

Idag fick jag ändå en liten aha-upplevelse. Jag tittade på Nyhetsmorgon och Lofsans löparskola där hon instruerade sin elev att pendla med armarna framåt o bakåt istället för framför kroppen. Pendlar man med armarna framför kroppen så tar det en massa energi. Det är ju precis så jag gör! Idag tänkte jag på armarna och gjorde som hon sa o vips så kände jag hur bröstryggen öppnades upp och jag kände knipet mellan skulderbladen och andningen kom mycket mer naturligt. Man skulle även tänka sig en 5-krona mellan skinkorna för att få fram höfterna för en bättre hållning. Idag kändes det faktiskt riktigt bra. Tiden blev förstås urusel men det struntar jag i. Hela rundan var en enda lervälling så jag halkade o for. Långa sträckor gick inte ens att tänka på att springa men jag var ute i 6 kilometer och omväxlande gick, omväxlande sprang. Det är bra nog. Jag duger som jag är.

1 kommentar:

Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!