Tänk, två hela dagar hann vi bara vara hemma, sen kröp missmodet fram. Det fina vädret försvann, ja det riktigt fina vädret försvann. Det har varit ok idag man ska väl inte klaga, jag vet inte var mitt svårmod kommer ifrån. Helt plötsligt så tycker jag att det är jättesvårt att fira semester på hemmaplan. Jag kan inte koppla av, jag blir rastlös och deppig. Jobbmailen gör sig påmind och jag kan inte låta bli att kolla flera gånger om dagen och besvara det jag kan.
Förr när barnen var små ville jag absolut inte göra någonting på semestern. Jag ville bara vara hemma och ta det lugnt. Vara med barnen, hästarna och åka till stranden. Nu känns det bara så meningslöst.
Sortera tvätt, rensa rabatter, laga kläder, annars känner man sig ju bara onyttig. Är det semester? Överallt ser man saker man borde göra.
Ja till slut så la jag mig i soffan på altanen och läste några sidor och sov en liten stund. Det kändes bra.
Träna bör man ju så efter det drog jag på mig träningsskorna för att ge mig ut på en joggingrunda. Det var inte alls kul. Här hemma har vi ju backar och jag kände mig trött, tung och eländig men varför måste man prestera jämnt? Jag gick mer än vad jag sprang men jag var i alla fall ute och det är väl inte illa det?
Lexie, vår kära Lexie är inte bra. I förrgår hämtade vi hem henne från pensionatet och hon verkade hur pigg som helst. Igår skrek hon till en eller två gånger när hon skulle resa sig. Idag skrek hon ännu mer och sen ville hon inte alls förflytta sig. Hon reser sig bara med svårighet om vi nästan tvingar henne. Idag kunde vi inte få någon veterinärtid men imorgon 8.30 är dags. Det bekymrar mig, vad kan det vara? Allmäntillståndet är verkligen riktigt dåligt.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!