Vi lever i ett fritt land, låt det så få förbli!

 

Fredag, denna underbara dag efter en hel veckas jobb. Hur mycket jag än älskar mitt jobb så är fredagskänslan ändå helt ljuvlig. Solen strålar och vi njuter utav en av sommarens kanske allra sista ljuvliga kvällar här på vår underbart ljuvliga altan.

Dagen inleddes återigen med en promenad, denna underbart ljuvliga augustimorgon. Sommarprat i mina öron. Först Carola, och jag förundras över hennes mod, hennes medkänsla, hennes omtanke om sina medmänniskor, så orädd, så stor tro på det goda. Hennes tro på en gud som är så god och en förtröstan i denna gud. Så svårt för mig att förstå.

På vägen till mitt jobb sätter jag på nästa sommarpratare. Sara Muhammed (som inte hette Sara i sitt tidigare liv) som pratar om sin uppväxt i Kurdistan tillsammans med en mamma som lever i stor fruktan inför en sträng gud. En mamma som har en så stor fruktan för sin gud så att hon faktiskt tror att det bästa för hennes dotter är att hon ser till att dottern blir könsstympad vid 6 års ålder!!! Först får 6-åringen se på när hennes kompis könsstympas med ett rakblad och sedan är det hennes tur. På väg därifrån, då hon givetvis får gå för egen hand, förklarar hennes mamma att hon INTE får visa på  något sätt att hon har ont...Hon måste gå som vanligt, hon får inte gråta, inte med en min får denna 6-åring visa vad hon varit med om. Här sipprar tårarna fram i ögonen utan hejd. Vad är detta för land? Vad är detta för tro? Att religion är roten till allt ont här i världen känns här ännu mer som en sanning.

Saras mamma väljer hennes kläder. Svart heltäckande klänning med svarta långbyxor under och till det en hijab. Tyget fick inte vara för tunt och inte för tjockt för då kanske Saras former syntes. Om hon gick för mycket framåtböjd för att inte brösten skulle framträda, då framträdde istället baken! Sara berättar om när hon måste baka bröd till sin systers barns dop, det är 45 grader i skuggan och där sitter hon i sina svarta heltäckande kläder (klänning med långbyxor under) och hijab och bakar bröd på en glödande stekhäll. Fattar ni vilken tortyr? Slutligen eskalerar det i att hon nästan blir hedersmördad när hon vägrar gifta sig med en mycket äldre man som hennes bror valt ut. Nu flyr hon istället och hamnar i Sverige.

Jag har sååå svårt att förstå detta förtryck! Jag välkomnar alla flyktingar som kommer till detta land och jag tar emot dem med glädje men de får INTE ta med sig detta förtryck till vårt fria land. Sara för nu en ständig kamp för att inte förtrycket ska komma hit. I Sverige måste varje kvinna få vara fri att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv. Det är INTE ok att någon annan ska få bestämma vem som ska gifta sig med vem, oavsett religion. Om en muslimsk kvinna vill gifta sig med en kristen man (eller ateist) då måste hon få göra det. Vi lever i ett fritt land och det är väl därför så många flyr hit, här får man själv bestämma över sitt liv. Låt det så få förbli!