Det där vita som faller ner känns rätt onödigt😔

+1 grad, + 2 grader, + 2 grader o snöblandat regn. Det är inget väder jag uppskattar att köra bil i precis. Det är kallt, det är blött o det är eländigt. Det är tur att det bara är 9 dagar kvar tills vi åker igen.

En amerikansk jul. Det har jag alltid drömt om och i år kommer det att bli så. För första gången någonsin ska vi fira jul hos min syster i Florida o ändå har hon bott där i mer än 30 år. Det ska bli helt  underbart! Jag längtar så.

Här hemma skyndar jag ändå runt för att få ihop lite små paket till våra kära barn som kommer och firar en tidig jul med oss redan nu på lördag. Det ser jag verkligen fram emot. Bara en dag till att jobba denna vecka och bara fyra dagar nästa vecka för en dag ska vi vara lediga för att hjälpa en utav döttrarna att flytta in i hus. Även det ser jag väldigt mycket fram emot!

O vet ni, den där vågen jag slängde upp på vinden igår, den har skänkt mig mycket glädje idag. Vilken befrielse att slippa se den, att slippa kliva upp på den. Det här skulle jag gjort för länge sen!

Allt beror på vilken inställning man har

Godmorgon står det här, god kväll är det nu. Idag fick jultröjan åka fram, den som inhandlades i London för 2 år sedan. Med bjällror på bröstet så smyger man inte fram precis men jag gillar att sticka ut. En gång om året är det kul att få vara lite julpyntad.

Denna dagen inleddes med ett besök på Besikta. Denna gång valde jag ett nytt ställe som jag inte tidigare besökt men jösses vad jag fick leta. Jag såg det inte någonstans. Jag fick gå in på Vianor och fråga o så var det bara runt hörnet.....När jag kom in så beklagade jag mig över hur svårt det var att hitta dit. Han förklarade det med att "Den där kommunen inte ville tillåta honom att sätta upp några skyltar"😂(fast det visade sig att han inte ens hade försökt). Jag förklarade att då pratade han nog med rätt person😇 skicka in en ansökan så ska vi se vad vi kan göra....

Choklad får man som väl är inte så ofta nu för tiden men idag låg den här kartongen och väntade på mitt skrivbord. Den KUNDE fått vara kvar på jobbet men idag fick den faktiskt följa med hem. Eftersom jag inte gjort något julgodis i år så kan det ju vara kul att ha något att bjuda på under julen (för själv ska jag ju inte äta något.....)

Tänk förresten så stor betydelse det har vilken inställning man har till saker o ting. Jag diskuterade idag julen med min äldsta dotter. Vi tycker båda att det känns lite märkligt när ett par som bor ihop väljer att ändå fira jul på var sitt håll. Jag tyckte att det kan väl vara för att man har så starka traditioner att ingen vill bryta dem men att man har missat det lite i en splittrad familj. Jag har själv en tendens att göra mig till ett offer och tycka att det är synd om, de numera vuxna barnen, för att de inte har växt upp i en kärnfamilj. Dottern däremot tyckte att det var ju jätteskönt att inte ha så starka traditioner. Det skapade ju utrymme att få göra det man själv ville utan att såra någon. Positivt tänkande! Det gjorde även mig glad. Det beror ju bara på vilken inställning man har!

Vindsröjning och nostalgiska videoband

Söndag. En dag helt utan förväntningar o krav. Idag blev det en ordentlig hotellfrukost som vi stått oss hela dagen på. "Att-göra-listan" för dagen blev lång och en del har hunnits med, annat inte men jag väljer att vara nöjd med det jag gjort istället för att fokusera på det som jag inte gjort.

En sak som jag inte definitivt inte planerat men som jag ändå är så sjukt nöjd med att det blev gjort, är att vår egen "dö-städning" på vinden är påbörjad. En sak som med all önskvärd?? tydlighet står klar när ens föräldrar går bort/gårdar säljs är att de sparat på allt för mycket., även om det inte är mycket så är det allt för mycket. Så även vi så klart. Så mycket man sparat som kan vara bra att ha. Så mycket man sparat för att barnen kanske vill ha när de vuxit upp. De gäller nog att rensa allt ibland så att de inte får allt för mycket att plocka i när vi inte längre finns kvar. O hur kan man veta hur länge man finns kvar? Tills imorgon? Nästa år? Tills man är 100 år? Vem vet?

Istället för att ta allt på en gång valde vi idag att påbörja en liten, liten del. En hel sopsäck full med skräp blev det efter bara en timmas röj o det finns så mycket kvar.

De ärvda kopparna som ingen utav döttrarna vill ha kom jag på att jag själv vill ha. Istället slänger jag ut de jag har idag. De är ju alls inte lika snygga som de här. Bytt, bytt, kommer aldrig igen.

Mycket nostalgi dyker upp när man städar. Gamla videoband med inspelningar från födelsedagar, lussefirande på skolan och fram för allt dressyrtävlingar! Det är lätt att fastna och det är lätt att en tår nästan kommer i ögat. Helt underbart!

En lagom lång hundpromenad har också hunnits med då vi även hälsade på den söta lilla hästen längst upp i inlägget. Låtarna från Så mycket bättre rullar på stereon och jag njuter av min söndag.

Magentafärgade naglar o illaluktande (män)niskor?

Gårdagens avkoppling efter en lång dag med jobb. Lite manikyr och en ny färg för hösten, Magenta. Grymt snyggt enligt mig själv och jag har redan fått många postiva kommentarer så det var det nog fler som ansåg. Det kanske är tidigt men nog känns det ändå som att hösten är på intåg och då krävs lite mera färg, lite mörkare färg, något som piggar upp.

En sak som jag känner att jag måste ta upp idag är lukter. Illaluktande människor. Oftast män, även kvinnor men oftast män. Jag känner det allt mer ofta.

Är det verkligen ok att lukta gubbe bara för att man är en man? Ja, det är givetvis ingen skillnad för kvinnor, o det finns givetvis även kvinnor som luktar men övervägande är det män som jag råkat ut för. Är det överhuvudtaget ok för någon att inte lukta gott när man umgås med andra människor, jobbar på kontor, möter kunder?

Min pappa var bonde i hela sitt liv men aldrig, aldrig att han luktade illa eller gubbe! Varje kväll var det dusch o rena kläder och renborstade tänder flera gånger om dagen. Aldrig att det luktade lagård i bilen, där satte man sig inte med lagårdskläder på, icke sa Nicke! Min man skulle heller aldrig drömma om att gå till jobbet utan att duscha så det är möjligt att jag är bortskämd men i så fall är jag också tacksam.

Idag jobbar jag på kontor och jag känner mer "gubblukt" omkring mig än någonsin förr. Jag förstår inte hur någon kan tycka att det är ok? Om man jobbar på kontor, då måste man även visa respekt mot sin omgivning. Har man ett fysiskt krävande utomhusarbete har jag full förståelse för att man inte kan lukta hallon hela dagen men de som inte gör det? Jag kräver inte att det ska lukta parfym eller after shave men jag kräver att det ska lukta rent av tvål o vatten och rena kläder! Det är inte respektfullt mot någon med en unken lukt av gamla lakan, otvättade kläder, dålig andedräkt och svettiga armhålor när man sitter i möten med kollegor eller när man möter kunder. När man känner att luften bara tar slut i ett rum och stanken bara blir värre o värre, då är det inte kul. Om de inte känner det själva, då undrar jag stilla, har de ingen partner? Reagerar inte de?

Är det ok att prata om lukt? Kan man ta upp frågan eller ska man bara bita ihop? Vad tycker ni? Ska man verkligen behöva tåla odörer i ett sammanträdesrum? Är det respektfullt mot andra? Är det bara jag som är känslig? Tja inte vet jag men det känns som ett nytt problem för mig, har människor tappat sitt sinne för renlighet o hygien?

Vi lever i ett fritt land, låt det så få förbli!

 

Fredag, denna underbara dag efter en hel veckas jobb. Hur mycket jag än älskar mitt jobb så är fredagskänslan ändå helt ljuvlig. Solen strålar och vi njuter utav en av sommarens kanske allra sista ljuvliga kvällar här på vår underbart ljuvliga altan.

Dagen inleddes återigen med en promenad, denna underbart ljuvliga augustimorgon. Sommarprat i mina öron. Först Carola, och jag förundras över hennes mod, hennes medkänsla, hennes omtanke om sina medmänniskor, så orädd, så stor tro på det goda. Hennes tro på en gud som är så god och en förtröstan i denna gud. Så svårt för mig att förstå.

På vägen till mitt jobb sätter jag på nästa sommarpratare. Sara Muhammed (som inte hette Sara i sitt tidigare liv) som pratar om sin uppväxt i Kurdistan tillsammans med en mamma som lever i stor fruktan inför en sträng gud. En mamma som har en så stor fruktan för sin gud så att hon faktiskt tror att det bästa för hennes dotter är att hon ser till att dottern blir könsstympad vid 6 års ålder!!! Först får 6-åringen se på när hennes kompis könsstympas med ett rakblad och sedan är det hennes tur. På väg därifrån, då hon givetvis får gå för egen hand, förklarar hennes mamma att hon INTE får visa på  något sätt att hon har ont...Hon måste gå som vanligt, hon får inte gråta, inte med en min får denna 6-åring visa vad hon varit med om. Här sipprar tårarna fram i ögonen utan hejd. Vad är detta för land? Vad är detta för tro? Att religion är roten till allt ont här i världen känns här ännu mer som en sanning.

Saras mamma väljer hennes kläder. Svart heltäckande klänning med svarta långbyxor under och till det en hijab. Tyget fick inte vara för tunt och inte för tjockt för då kanske Saras former syntes. Om hon gick för mycket framåtböjd för att inte brösten skulle framträda, då framträdde istället baken! Sara berättar om när hon måste baka bröd till sin systers barns dop, det är 45 grader i skuggan och där sitter hon i sina svarta heltäckande kläder (klänning med långbyxor under) och hijab och bakar bröd på en glödande stekhäll. Fattar ni vilken tortyr? Slutligen eskalerar det i att hon nästan blir hedersmördad när hon vägrar gifta sig med en mycket äldre man som hennes bror valt ut. Nu flyr hon istället och hamnar i Sverige.

Jag har sååå svårt att förstå detta förtryck! Jag välkomnar alla flyktingar som kommer till detta land och jag tar emot dem med glädje men de får INTE ta med sig detta förtryck till vårt fria land. Sara för nu en ständig kamp för att inte förtrycket ska komma hit. I Sverige måste varje kvinna få vara fri att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv. Det är INTE ok att någon annan ska få bestämma vem som ska gifta sig med vem, oavsett religion. Om en muslimsk kvinna vill gifta sig med en kristen man (eller ateist) då måste hon få göra det. Vi lever i ett fritt land och det är väl därför så många flyr hit, här får man själv bestämma över sitt liv. Låt det så få förbli!

En eftermiddag i trädgården efter ett besök hos kirurgen.

Idag passade jag faktiskt på att vara ledig lite grand. 3 timmars jobb och sen flexade jag ut. Någon gång måste man ju faktiskt hinna utnyttja all intjänad tid. Jag åkte raka vägen hem, efter att ha gjort diverse inköp i Boarp, o la mig på sängen. Förkylningen kändes påträngande även idag. Nu skulle jag sova så länge jag orkade. Det blev 10 minuter.... Vårsolen utanför fönstret pockade på uppmärksamhet.

Den gamla tvättkorgen hämtades ner från vinden och sattes på plats på trappan.

Hela stenpartiet rensades och hackades igenom, rabatten vid köksingången fick sig en omgång, penséer planterades och coteneastern klipptes ned.

Den gamla järngrytan tömdes på vinterns tråkiga halvdöda växter och fick nytt liv med hjälp av en massa penséer i olika lila färger. När man väl har börjat är det svårt att sluta även om jag faktiskt tänkt att ägna eftermiddagen åt vila. Att jobba i trädgården är ändå på något sätt så avstressande att man nog får betrakta det som en slags vila trots allt.

Innan jag åkte hem gjorde jag mitt inplanerade besök på kirurgmottagningen. Pulsen var nog uppe i 190 innan jag ens klev in på sjukhuset. Jag var så beredd på en biopsi och "stick" av alla de slag är fruktansvärt jobbigt för mig. Jag är livrädd för saker som jag tror ska göra ont.

Jag klev in, betalade, tog av mig kappan, satte mig ner, blev inkallad, undersökt och for iväg igen. 21 minuter stod bilen parkerad. Snacka om snabb behandling!! Kirurgen undersökte, meddelade att han inte trodde att det var något farligt, han trodde inte att det var något som måste tas bort MEN jag skulle få en kallelse till magnetkameraundersökning....

Antagligen ÄR det inget farligt men bara att de kostar på mig en magnetkameraundersökning måste väl innebära att det KAN vara farligt? Det är svårt att INTE vara lite nervös samtidigt som att man faktiskt är tacksam för att de faktiskt tar det på allvar och undersöker ordentligt.

Att åka till Istanbul känns ännu mer ok idag. Man måste leva så länge man lever och inte vara rädd för än det ena o än det andra. Om vi inte vågar leva som vi vill då har ju terroristerna vunnit, eller hur? O utav någonting ska man en gång dö. Döden skrämmer mig inte men däremot att bli skadad, att känna smärta, det skrämmer mig oerhört mycket.

Nu är jag väl lite väl djup;-) Skärtorsdag, fotboll på tv:-( o mannen sover redan, jag tror att jag byter kanal, vad sägs om en komedi?

 

 

Skickat via Blogsy

Lite ljus i mörkret - jag löper amok på Indiska

Jag blir alltid så imponerad när jag kommer in i ett hem som är strikt o stramt, vitt o avskalat. Bara design när det gäller både möbler, glas, tavlor, ja allt. Tyvärr är jag inte alls sådan själv. Jag tycker det är snyggt hos andra men jag kan bara inte låta bli starka färger och mönster. Pasteller, blommor, glitter o glamour. Det är jag, det är det som gör mig glad.

 

 

Idag löpte jag amok inne på Indiska och investerade i en löpare, 10 underlägg, ljuslykta, påskägg och servetter. Vårt kök behövde definitivt förnyas lite inför påsken. Lite nya detaljer o vips så blir man genast mycket gladare. Så funkar jag.

Mer och mer ifrågasätter jag saker som man slentrianmässigt bara gör. Äta mat i plastburk t ex. Nu har vi istället satsat på glasburkar, plastburkarna håller på att fasas ut. Nu hittar man dem överallt, IKEA, Ica, Lagerhaus, det måste vara fler än jag som ifrågasätter plast. Jag rekommenderar IKEAS, klart billigast och locken sitter fint. ICAs lock har inte alls samma passform. Lagerhaus plastburkar har jag inte provat.

Dagens frukost. Omelett med keso o bär. Mums!

Ikväll har vi återigen packat väskorna. Denna gången bär det iväg till Köpenhamn för att få lite lugn o ro och avkoppling tillsammans, min man o jag. Han måste ändå åka dit å jobbets vägnar o vad passar väl då bättre än att jag följer med och vi stannar hela helgen;-) Tyvärr känns det nästan som att jag en förkylning på gång. Måtte det inte vara samma influensa som däckat hela kontoret tidigare i vinter. Då blir det ingen bra helg.

Idag har kroppen fått vila från träning. Jag hade nog behövt samla lite fler steg idag då det är sista dagen på stegtävlingen men jag pallar bara inte! När jag kom hem var det dimmigt, 3 plusgrader och regn. Hur kul är det då att gå ut? Jag bara undrar. Kommer vi bara tvåa så får det väl va så då. Det är ok.

 

Skickat via Blogsy

Pedikyr efter att ha klafsat runt i Dominikanska vattenpölar

 

Det är morgon, min stund på dagen. Ute vräker regnet ner idag igen. Då är det lugnt och skönt att sitta i sängen och ägna sig åt skrivandet.

Igår vaknade jag kl 5, idag strax efter 5. Jag är förvånad över mig själv. När jag åker och hälsar på min syster i Florida så brukar jag ha oerhörda problem med tidsomställningen och vakna vid typ 3 varje morgon men här känner jag inte av det alls. Kanske för att vi sov så mycket på vägen hit och första dagen här.

Igår regnade det i stort sett hela förmiddagen men det gjorde inte så mycket. Vi var ute o sprang, klafsade omkring i leran rättare sagt, drygt 4 kilometer sen körde jag 30 squats, 10 armhävningar o 20 situps. Det var väl en bra start på en semesterdag?

Vad ska man göra en regnig förmiddag? Det gäller ju att utnyttja tiden och vi bor faktiskt på ett spahotell så jag gick dit för att få pedikyr. Skönt och avkopplande och min fötter behövde verkligen putsas till. Mörkt rödlila glittrigt nagellack sitter nu på tånaglarna, det tyckte jag var passande till jul.

Man är rätt rökt på många ställen utan att kunna ett ord spanska, det inser man mer och mer. Det är verkligen ett språk man borde träna in, åtminstone de enklaste fraserna. Det är många ställen här där man enbart pratar spanska eller så är engelskan väldigt knackig.

Ibland gör det ont i en och man får väldigt dåligt samvete. När den blinde mannen som leds omkring av sin lille son?, sitt barnbarn? med kokosnötssäcken på ryggen och försöker att sälja kokosnötter till alla och envar. Jag vill inte ha en kokosnöt just nu men det är så beklämmande att se. När den unge mannen kommer och försöker kränga smycken ur en trasig pappkartong när vi sitter på en restaurang vid havet och äter lunch. Jag vill inte några smycken men jag skäms. Världen är inte rättvis. Hur länge kan det fortgå att en liten, liten del av världen har det så bra att vi bara åker omkring och gottar oss o har semester medans en del kanske inte ens har mat för dagen? Jag skäms men samtidigt hjälper det väl ingen om vi stannar hemma, om man inte istället skänker bort pengarna förstås. Förhoppningsvis så hjälper vi ändå människorna här på något sätt bara genom att vara här och spendera våra pengar. Kanske att man borde köpa en kokosnöt eller ett smycke bara för att hjälpa dessa människor? Eller gör jag det då bara för att döva mitt eget dåliga samvete? Ja jösses så djup jag blev nu då men det är svårt att inte tänka så ibland.

Efter gårdagens träning och sen pedikyr så sprack himlen upp igen och vi fick en hel eftermiddag vid poolen så det är synd att klaga. Vi har det så bra. Tankarna på jul är långt, långt borta. Det känns väldigt overkligt att det är julafton på torsdag. Det går liksom inte att ta in så långt borta i ett varmt land där solen skiner och vi ligger och solar och har det gott.

Det är ett väldigt behagligt klimat måste jag säg. Precis lagom varmt hela tiden. Stundtals så varmt att man känner att man behöver bada ofta men det är ju inget större problem. Aldrig att man ens behöver fundera på att ta med en kofta på kvällen det är bara helt ljummet och ljuvligt.

Igår åt vi på Le Thalassa. Den restaurangen kan jag verkligen rekommendera. Jag åt räkor i vitlök med stekta grönsaker till. Det smakade ljuvligt, miljön var mycket lugn och trevlig liksom personalen. Jag funderar på om vi inte ska boka bord där till julafton, jag äter gärna där igen. Tyvärr var nog inte mannen lika nöjd så vi får väl se hur det blir.

Igår provade vi lite olika drinkar och här är det verkligen naturliga drinkar. Köper man en drink med ananasjuice då är det en riktig ananas man delar och mixar, ingen skit här inte. Nu dricker jag ju inte gärna söta saker så urvalet är begränsat för min del. Tjejen i poolbaren bara skakar på huvudet åt mig, hon förstår inte alls hur jag kan dricka något som är så surt:-)

Igår på restaurangen så bjöd de på rom blandat med kokosmjölk i form av en liten shot efter maten. Det var hur gott som helst! Farligt gott vill jag lova.

Nu hör jag att regnet utanför har stoppat upp men klockan är bara 7 och älsklingen sover gott vid min sida. Det här är min stund på dagen. Jag trivs med att vakna lite tidigare för att kunna få den här tiden för mig själv. Idag ska vi faktiskt prova på Yoga tillsammans före frukost. Det ser jag fram emot. Det är bra med omväxlande träning.

Skickat via Blogsy

Träningsvärken från "hell"

Ja här ser ni. Senaste månadens träningsresultat är inte mycket att hänga i granen. Helt klart det sämsta på hela året. 8 timmar o 25 minuter, på en hel månad!! Jeeeses....

Jag har inlett december lite starkare, gårdagens Bodypump har gett mig träningsvärken ifrån hel-tet!! Jag släpar mig upp för trappor och kan knappast förflytta mig när jag suttit stilla en stund. Fruktansvärt plågsamt men ändå skönt på något sätt, man känner att man gjort något bra. Imorgon är det dags igen. Ännu en morgonträning. Imorgon bitti ska jag prova på Bodybalance. Morgonträning är något som verkligen passar mig. Hoppas nu bara att kroppen är samarbetsvillig och att träningsvärken har lagt sig något lite grand tills imorgon.

Ännu en ensam tråkig hemmakväll. Älsklingen jobbar på bortaplan så här sitter jag i mitt soffhörn och njuter av Bonde söker fru. Ju närmre slutet av serien det är, desto mer intressant blir det. Två utav paren är hur goa o säkra som helst o två utav paren känns VÄLDIGT osäkra....men men, vi får väl se hur det slutar.

Det här är i alla fall min avkoppling från verkligheten. Träning och dokusåpor på tv i kontrast till all stress och alla märkliga händelser på jobbet. Jag vet inte vad det är med folk just nu! O då menar jag inte mina medarbetare utan mer våra medborgare. Borde man inte vara snäll när det snart är jul? Sällan har jag väl råkat ut för så mycket elaka, illasinnade och missunsamma människor. Grannosämja och myndighetsförakt. Sååå tråkigt! Det är nackdelen med att jobba kommunalt.

 

Skickat via Blogsy

Tänk så fel man kan ha!

Här sitter jag på mitt hemmakontor och reflekterar över dagen.

En hel dag med utbildning. Att leda i en politiskt styrd organisation. Låter det torrt o tråkigt? Inte alls! Det var en oerhört berikande dag och ögonen var för en gångs skull inte trötta en enda gång.

Jag är så priviligierad! Jag älskar mitt jobb. En gång i tiden så hade jag ett oerhört myndighetsförakt och tänkte att de stackarna som inte kunde få ett annat jobb, de kunde alltid jobba på kommunen, för där gjorde man väl inte så mycket....

Tänk så fel man kan ha. Största delen av mitt liv har jobbat i den privata sektorn och har trivts oerhört bra med det men sen drygt 10 år så har jag ägnat mitt liv åt att jobba i en offentlig sektor och jag känner att allt blir bara bättre o bättre. Även jag kan göra skillnad. Jag är med och driver verksamheten framåt och sååå mycket har hänt under dessa dryga 10 år. Den offentliga sektorn går framåt med stormsteg och det krävs både kraft, energi, framåtanda, drivkraft och mod för att vara med. Ingenting är omöjligt utan allting är möjligt.

 

Kommunalarbetaren som står lutad mot en spade är en myt. Jag jobbar hårdare än jag någonsin gjort tdigare i mitt liv och jag får "cred" för det. Det är sååå mycket att göra att jag ständigt känner mig otillräcklig, jag vill så mycket mer men jag räcker inte till.

En annan ledare i en annan kommun går en utbildning och ska "skugga" en ledare i 2 veckor och har då valt mig! Skugga mig? Vad har jag att ge? Ja men det är väl klart att jag ställer upp. Om jag kan dela med mig något så ska jag självklart göra det.

Den ena kommunen efter den andra kommer på studiebesök för att se hur vi jobbar. Nr 5 och nr 6 står på tur. Stoltheten sväller i bröstet. De vill se hur VI jobbar? Visst måste vi då vara bra, eller hur?

 

Skickat via Blogsy

Så mycket bättre o saker som missgynnar vikten

I ett i ett i ett. Nu rullar det verkligen på. Denna veckan är så hektisk att jag knappt hinner tänka. Arbetsdagen idag avslutades i alla fall med ett pass GRIT Cardio. Det är ett pass som är lite för svårt för mig. Det är lite svårt att hänga med men visst måste man ha lite utmaningar?

Idag känns det nästan som "lille" julafton för imorgon kommer min syster. Det ser jag verkligen fram emot!

 

Ikväll har vi påbörjat "Så mycket bättre" som vi missade i lördags p g a fest. Det verkar riktigt bra men har inte Sven-Bertil Taube passerat bäst-före-datum?? Jag bara undrar.

 

Vikten då? Det är bara att konstatera, det är för mycket party i mitt liv just nu. Att ha fester inplanerade varenda helg gynnar inte vikten. Jag tror att jag väger mig imorgon istället...



Frukost: Turkisk youghurt med hallon och LCHF-müsli

Lunch: Tacopaj gjord på mandelmjöl

Middag: Stekt lax med myntasås och sparris.

Dagens träning: GRIT Cardio 30 min, 217 förbrukade kalorier

 

 

 

Skickat via Blogsy

Onaturligt mätt - LCHF turbo dag 2

Ja idag har jag nästan varit onödigt mätt. Turkisk youghurt med nötmüsli och hallon till frukost, Lunchen blev inte enligt planen eftersom jag åt ute. Dagens lunch skulle innehålla över 700 kcal så jag tänkte att det måste nog vara rätt mycket mat. Jag åt en Wallenbergare med coleslaw, bluecheese-sås och lite broccoli, tomat o rödlök. Jag hoppas att jag hamnade någorlunda rätt där. Till middag blev det en ostburgare med sallad och dressing, helt enligt dagens menyplan.

Ikväll har jag packat väskan för 2 dagars övernattning på hotell. Jag bävar för matintaget. Ska jag klara att hålla mig någorlunda till planen? Allt är så mycket enklare när man är på hemmaplan och själv kan planera o laga maten. Tänk er en hotellfrukost där man sitter med ett glas citronvatten och en kopp kaffe. Ja det är bara till att bita ihop, vilket är viktigast? Hotellfrukosten eller att gå ner i vikt? Blir jag lyckligare av att vräka i mig hotellfrukost två dagar i rad? Blir jag nöjd med mig själv om jag istället för att gå ner i vikt har fått äta så mycket jag vill? Svaret är nej.

 

 

 

Skickat via Blogsy