Inga roliga besked - älskade Lexie

Ja idag blev det inga roliga besked hos veterinären precis. Lexies tid är utmätt. Det är fråga om veckor eller kanske någon månad. Längre tid än så får vi inte ha henne kvar på denna jord.

Egentligen så började det nog redan i somras. Efter att ha varit på pensionat i 1,5 vecka så var hon ett par dagar efter hemkomsten helt utslagen och vi trodde nästan hon skulle dö. Fort iväg till veterinären som tog en massa blodprover som inte visade någonting men som sen konstaterade försvagad muskulatur i bakdelen och att hon troligtvis drabbats av artros samt att hon då måste banta.

Ja någon bantning behövdes inte precis eftersom hon självmant slutade äta. Jag har väl alltid varit av den åsikten att en hund äter när den är hungrig, om den inte äter alla mål så är det väl ok och hon behövde ju faktiskt banta...

I mitten av december tyckte vi dock att hon blivit väl smal och aptiten hade inte kommit tillbaka. Ännu ett veterinärbesök genomfördes. Nu konstaterades något höga njurvärden samt att hon tappat 7 kg sen i somras, 8 kg sen april 2016!! Hjärta och njurar röntgades utan att något anmärkningsvärt hittades.

Över nyår var hon åter på pensionat och jag trodde i min enfald att där ska hon väl åtminstone äta, i sällskap av andra hundar men icke sa Nicke. När jag hämtade henne såg hon nästan ännu magrare ut. Att nu få henne att äta var nästan omöjligt så idag blev det återigen ett veterinärbesök.

Nu var njurvärdena än sämre samt att ett ultraljud visade att den ena njuren var helt förtorkad o skrumpen och även den andra var förändrad. Det finns ingen bot. Nu har vi kanske bara veckor eller möjligtvis någon månad kvar med vår fina Lexie. Dålig njurfunktion skapar illamående som gör att hon kommer att äta allt sämre (hur det nu kan bli sämre än vad det redan är). Jag matar henne nu med köttfärs, kyckling, jag precis vad hon vill ha, bara hon äter. Muskulaturen kommer också att försvagas allt mer och vi hade redan veterinärbesöket konstaterat att hon i vissa situationer ser lite ostadig ut.

Det svåra kommer väl att bli att ta beslutet om när det verkligen är dags. Dags att säga adjö för alltid. Det är skit med djur!! De dör alltid före en själv o det är så jobbigt!

Någon mer hund kommer det ej heller att bli då vi jobbar allt för mycket och reser allt för mycket. Det blir fruktansvärt tomt o tragiskt. Det blir i princip första gången i hela mitt liv som jag ska leva utan hund. Hur ska det gå?