Höstpotpurri 🍁 möss i köket och morgonträning

Ensam är stark sägs det. Så är det kanske men inte är det så kul att vara ensam alltid. Mannens frånvaro i huset känns mer o mer betungande. Det är inte kul längre. Vecka efter vecka har han nu varit borta på jobb o jag tycker att det blir tråkigare o tråkigare. Ikväll blev det näst intill katastrof. Jag sitter o pratar med mamma i telefon och ser helt plötsligt något i ögonvrån. Jo minsann, det är en MUS!!!

Jag har aldrig befattat mig med en musfälla i hela mitt liv, det har jag helt o hållet överlåtit åt min man. Det är ju äckligt😱. Nu fick jag ändå springa upp på vinden o hämta en utav fällorna där. Musen sprang in i gästrummet o dörren är stängd o fällan på plats men nog sjutton kommer den att kunna ta sig ut under dörrspringan? Det här är INTE kul😰

Snart åker jag till Spanien igen, med en väninna var tanken men hon har fått bältros o vet inte om hon orkar följa med. Att åka själv igen känns inte alls lika lockande som sist nu när jag spenderat så mycket tid med bara mig själv även här hemma. Vi får hoppas att hon kryar på sig snabbt!

Latmasken sitter djupt rotad i mig men idag tog jag mig ändå i kragen och körde ett eget Tabata-pass innan jobbet. Boxhandskar på och jag slog för glatta livet på min box-säck i kombination med burpies, knäböj, situps och plankor. En dag som börjar på det sättet kan knappast bli  något annat än bra. Hela dagen har jag jag känt mig sååå nöjd! Varför gör jag inte det här oftare? Imorgon är planen att var duktig igen. Mr Crosstrainer väntar på mig!