Igår tog vi farväl av min kära älskade pappa. Kanske den jobbigaste dagen i mitt liv men samtidigt en dag som blev så fin o ljus som en sådan dag någonsin kan bli.
Vi var så nöjda med vårt val av kista. En vacker blå färg med matchande blommor i blått och vitt som dekoration. Jag gillar saker som är lite annorlunda, varför ska allting vara så traditionellt?
En begravning med två kantorer närvarande. Dels min kusin Mats som spelade så vackert på orgel och piano, dels min granne Irene som tog sig tid och körde de dryga 10 milen och som sjöng så vackert att hjärtat nästan brast. Gabriellas sång, Tänk att få vakna och Du måste finnas. Tårarna bara sprutade och den ena näsduken efter den andra plockades fram. Ett stort tack till dem båda som gjorde ett fantastiskt jobb! T o m psalmerna blev vackra med hjälp av deras starka röster.
Foto: Ylva Viklund Det känslomässigt jobbigaste jag någonsin gjort hittills i mitt liv men samtidigt fint. Det kändes så bra att själv få vara med och bära sin pappa till den sista vilan men det var tungt, ack så tungt. Hela mitt inre var i uppror och jag tror att hela jag nästan skakade hela vägen ut. Jag, min syster, min man, min son, min morbror och min pappas bäste vän.
Foto: Ylva Viklund 55 gäster och nästan 20.000 kr som samlades in till Hjärt- och Lungfonden. Även det kändes imponerande och fint.
Vi fick många kommentarer om hur vacker begravningen varit och hur vacker sången varit. Några dristade sig t o m till att säga att det var den VACKRASTE begravning de någonsin varit på. Det gladde oss givetvis mycket.
Farväl min kära älskade pappa. Vila i frid.
Skickat via Blogsy
Så vackert! Å jag känner igen känslan... Begravning är så tungt, men det blir oftast ett fint avsked! Varm kram till dig!!!
SvaraRaderaTack! Ja det var trots allt ett vackert avsked.
RaderaKram