Det är väl märkligt. Om man ska åka på semester så är det helt andra regler som gäller än annars. Så fort man kommer till Kastrup och väskorna är incheckade och man själv har passerat säkerhetskontrollerna så går man till baren, oavsett tidpunkt på dygnet. En öl och en gammeldansk eller ett glas vin, det hör liksom till. Då känner man att nu har semestern börjat. Den sitter alltid lika fint.
Det var premiär för mig att åka charter på en så lång flygning och oron fanns nog där, kommer planet att vara litet o trångt eller kommer det att vara lika bra som om man flyger reguljärt? Jag kan bara konstatera att det var helt ok. Benutrymmet var nog precis lika bra, likaså möjligheten att fälla sätet. Däremot så var sätena väldigt, väldigt hårda, jag fick ont i baken nästan med en enda gång, satt sedan på kudden en stor del utav vägen. 2 säten vid var sida och 4 i mitten. Gångarna emellan var minimalt små men funkade. Jag kommer definitivt inte ha något emot att flyga charter långt igen.
Maten var ju såklart en katastrof. Tur att jag hade provianterat själv med babybel och mandlar. För första gången i mitt liv på valde jag glutenfri flygplansmat för att slippa ifrån pastarätter m m. Tur var väl det för jag såg att den ena måltiden var just pastasallad. Den ena måltiden bestod och smaklös kyckling och ris, den andra måltiden bestod av om möjligt ännu mera smaklös kyckling och sallad. Jag vet inte heller om man likställer glutenfritt med dietmat för till maten serverades Becel!!! och Philadelphia LIGHT!!! Urgh säger jag bara. Var fanns smöret? Och var fanns den helfeta osten?
Det var en väldigt behaglig flygning i övrigt utan turbulens, inte en enda gång att vi behövde spänna fast oss och det tackar vi för. Då hade de ändå varnat innan för att det kunde bli en turbulent flygtur med mycket åska. Landningen var också hur mjuk och behaglig som helst, troligtvis en skicklig pilot.
Ju närmre resmålet vi kom, desto mer längtade jag efter min syster. Så nära men ändå så långt borta. Det kändes så fel att flyga till Puerto Plata istället för ett välbekant Miami men det får bli nästa gång.
Vilken grön ö Dominikanska är! När man flyger till ett varmare land så brukar det vara ökentorrt över allt men inte här. Här är det grönt, grönt, över allt. Det tyder väl på mycket regn och ett tropiskt klimat. Helt klart ser det mer inbjudande ut än ett kargt ökenklimat som i t ex Egypten.
Bussresan mellan flygplatset och hotellet var ju en sak som lite hade gruvat sig för. 4 timmas transfer med buss efter en drygt 10 timmar lång flygresa är ju inte så lockande men det gick över förväntan. Jag sov större delen av bussresan, precis som jag gjort på flygresan, det är något som jag faktiskt är bra på, att sova bort tiden på mina resor. Det är så skönt och det tyder väl på att jag verkligen kopplar av.
Bussen var ju också helt klart över förväntan. En fin långfärdsbuss helt i min smak:-) Lila gardiner!! och lila inredning, hur annorlunda och underbart som helst. Vilken tur att allt inte ser likadant ut överallt. Bussen var som hämtad ur Tusen o en natt. Min man var inte lika nöjd, AC:n var på hela vägen så det var nästan för kallt tyckte t o m jag men jag satt ändå i bara klänning, min man satt med jeans, t-shirt, skjorta, tröja och jacka och frös ändå.... Ska man åka till ett varmt land så ska man inte sitta o frysa inomhus tycker han och jag håller väl på sätt vis med men samtidigt så hade jag definitivt inte velat sitta 4 timmar o skumpa på en varm buss, då fryser jag hellre.
Vägarnas kvalitet ska vi inte prata om men det gick bra ändå. Motorcykel är något som här får köra helt utan körkort o herre jösses, alla kör motorcykel men man får max vara 5 personer på varje motorcykel! Vi såg en mamma som körde omkring med 3 barn på en skoter. Scary.
Om man ska ta bilkörkort här så får man ta några lektioner, klarar men sen inte uppkörningen så betalar man läraren och så får man sitt körkort ändå....Jag tror inte att att vi ska ge oss ut på vägarna själv här.
Halvvägs till hotellet gjorde vi ett litet stopp för toabesök och ev inhandling av snacks. Toan gick att använda. punkt. Kiosken var ett hål i väggen med läsk o chips. punkt.
Det märks att det är ett väldigt fattigt land. Så många skjul, plåtskjul m m som vi körde förbi. Alla "restauranger" vi såg verkade bara vara ett hål i väggen med några stolar utanför och jag började nästan misströsta men till slut när vi kom in i Las Terrenas så började det att se bättre ut. Lite snyggare och mer riktiga hus samt lite mer "riktiga" restauranger.
Nu har vi fått en jättestor lägenhet precis vid pool-området med en terass där man kan sitta och titta ut över poolen. Det känns verkligen helt ok. Standarden är ju defiintivt inte som hemma men med Dominikanska mått mätt är det säkert väldigt, väldigt bra standard.
Här ser ni hotellets restaurang dit vi gick och satte oss för en bit mat när vi äntligen kom fram till Las Terrenas vid halv 10-tiden på kvällen. En bit mat och ett glas vin och sen hem till lägenheten och packa upp.
Jag har sen i princip sovit hela natten fram till kl 5 på morgonen, vilket är väldigt ovanligt för mig med tidsomställning, så det känns bra. Nu väntar jag bara otåligt på att det ska bli ljust ute så att man får se sig omkring och så att man kan få slänga sig på stranden och känna att man har semester!
Skickat via Blogsy
Det är en stor atmosfär hennes Oj!
SvaraRaderaResor Dominikanska