Morgonpromenad längs med stranden o så massor med sömn

Första dagen på plats och vi började dagen med en timmas morgonpromenad längs med stranden. Hungrig var man väl redan från början men efteråt var man än mer hungrig. Eftersom vi inte hunnit handla hem någon mat så fick det bli frukostbuffé på hotellet. Det stod en man och stekte omeletter på beställning så jag fick precis vad jag ville ha.

Kostnadsläget är dock inte alls vad vi förväntat oss. Jag hade läst att detta är den billigaste ön i Karibien och att priserna var jämförbara med Thailand. Det stämmer inte! Frukostbuffé för 2 personer på hotellet gick på 200 svenska kronor. Lunchen på den lilla restaurangen vid stranden gick väl på ca 300 inkl vin o öl. Det känns inte alls jättebilligt. Senare på dagen gick vi in till byn för att handla hem lite mat från SuperMercadon. Det kändes som att handla livsmedel hemma. Inte alls speciellt billigt där heller. Nåväl, nu blir det frukost o lunch i lägenheten några dagar. Middag äter vi ute och vi åkte väl inte hit för att spara pengar precis.

Här är verkligen vackert, pradisiskt, precis så som man tänker sig. Så grönt överallt och milsvida stränder. Öde stränder, inte stränder som är fulla med turister i solsängar, här är det verkligen öde.

Här står jag på vår altan, helt perfekt läge. Tyvärr kan vi inte sitta där på kvällarna för här är sååå mycket mygg o knott! Mina ben är redan helt "uppätna". Det känns inte alls bra och igår så glömde vi att köpa myggmedel. Det får vi råda bot på idag.

Ja allt är ju inte vackert och allting har en baksida. Här står jag på vår balkong på baksidan av lägenheten. Där har vi ett litet tvättstreck och tja, jag vet inte riktigt vad de gör här. Plantskola? med förtorkade växter?

Las Terrenas är en fiskeby och det märks. Alla fiskar i små båtar och det rekommenderas att äta fisk här. Jag är lite mesig med att äta fisk när jag är utomlands och när jag inte vet vad det är för fisk men det är väl bara till att bita ihop och prova.

På de trånga gatorna är det ständigt livlig aktivitet och nästan alla kör motorcykel. Det är inte många bilar man ser. De bilar man ser är mest lastbilar och så lite finare bilar med utländskt registreringsnummer. Man kör motorcykel med flipflops och givetvis utan hjälm. Det känns ändå hyfsat säkert för här har man inte så bråttom. Manana, vi hinner nog. Är man ute o går får man ändå vara väldigt på sin vakt, några gångbanor finns inte direkt utan man går på gatorna och gatorna är knappt så breda att två bilar kan mötas, då får man kliva åt sidan.

Igår på informationsmötet fick man väl också klart för sig att det är inte helt säkert att röra sig fritt här när det är mörkt, speciellt inte nu under julhelgen tydligen. Det dricks mycket rom och festas på så man ska vara på sin vakt. Det är lite otäckt faktiskt. Smycken ska man helst inte visa upp så igår låstes mina smycken in i kassaskåpet innan vi gick ut, det är lite tråkigt.

Lösa hundar springer såklart omkring lite överallt men jag tycker inte synd om dem. Det är feta, välmående hundar som nog blir flitigt matade. Den här rackaren följde efter mig ett bra tag efter att jag fotat (fotograferat såklart, inte sparkat till...) honom. Som min man sa, man tar inte kort på någon utan att betala för sig:-) Han kanske förväntade sig lite mat i utbyte.

Det är en väldigt behaglig värme. Ca 30 grader men på eftermiddagen blåste en frisk bris så att det kändes väldigt behagligt att ligga på stranden. Vattnet är ljummet och skönt, 25-27 grader kanske.

Jag tror att vi båda var mer utarbetade än vad vi trodde. Igår så sov vi o sov o sov o sov. Vi sov i omgångar på stranden och vi sov senare på eftermiddagen vid poolen. Innan vi gick ut på kvällen så sov vi igen en stund inne i lägenheten på soffan. Det var skönt och säkert alldeles välbehövligt. Den där sista tuppluren skulle vi nog inte tagit förstås. Jag höll på att inte få liv i min man igen o då var klockan 8 på kvällen. Han är inte lättväckt....

Gårdagens lunch var jag mycket nöjd med. Kycklingspett med ananas och sötsur sås och till det en skål med god coleslaw. Som av en händelse så åt min man....ja just det....en hamburgare:-) Han var inte alls lika nöjd.

Pa vag ut fran restaurangen sag vi in i koket, dit in ska man inte titta innan man ater, note to self.

Helt plotsligt sa kan jag inte skriva bokstaver med prickar over, ja ni forstar sjalva o jag fattar inte vad som hande. Far klura ut det sen, hoppas att ni hanger med.

Det ar sa skont att veta att man ska vara borta i 14 dagar. Det sprider sig ett lugn i hela kroppen. Vi ar tva stressade manniskor som alltid maste utnyttja all tillganglig soltid men det behovs inte nu. Vi har all tid i varlden. Igar tog vi oss tid att ga pa Fritidsresors informationsmote och vi bokade ocksa in oss pa en halvdagsutflykt pa tisdag nar vi ska aka jeep och sen rida till landets hogsta vattenfall dar vi sen ska fa bada. Det ser jag verkligen fram emot.

Just nu sitter jag i sangen och skriver och hor hur det ute regnar tungt. Vi far val tro att det bara ar ett morgonregn.

Konstigt, den senaste tiden har jag flera ganger dromt att vi har vara hastar kvar. Ibland ar det bara Yoyce, som jag salde redan 1998 o ibland ar det alla. Vi bryr oss inte om dem sa de bara gar dar hemma och jag tanker att jag maste salja dem men det blir visst inte av. Konstigt, var kommer sadana drommar ifran? Vi har ju inte haft hästar på många år.

O nu hittade jag knappen på tangentbordet där man ändrade från engelska till svenska och mina å ä och ö är tillbaks:-)

Idag tänker jag mig en joggingtur längs med stranden som följs av squats, utfallssteg, situps och armhävningar. Bara det slutar regna.

Skickat via Blogsy