En Hovdams vardag: Galata tower, Basilica cisternen och middag på Seven Hills restaurant

Nu är vi hemma i Sverige igen och det har blivit sommar!! Det är verkligen inte alls svårt att komma tillbaka till vardagen när termometern står på 24 grader. Nu är klockan 22.13 och vi var bara tvungna att gå ut och sätta oss på vår altan och njuta utav vädret. Väskorna packar vi upp senare.

Jag ligger lite efter med mina reseminnen. Idag får det bli en liten redogörelse för gårdagens händelser. Vi började dagen med att besöka Basiika cisternen. En underjordisk vattenreservoar som byggdes någon gång på 500-talet. Helt otroligt igen. Av någon anledning så finns det två pelare där Medusa är avbildad, varför har man svårt att förstå.

Tänk att man byggde detta som en vattenreservoar under marken och så smyckade man ändå denna sal på detta sätt. Hur tänkte man?

Igår märktes det verkligen att det var lördag. Det var ett myller av folk överallt och det var första gången som jag kände att det var lite otäckt att vara ute på stan. Det var lite för trängt på många ställen. Grand Bazar vägrade jag bara att gå in på denna dag. Är det någonstans det smäller så är det givetvis på ett ställe där det kryllar utav folk.

De tänker ändå en del på miljö. Under Galabron körde en "sop-båt" och samlade in skräp i vattnet. Har vi några sådana i Sverige? Jag har aldrig sett någon.

Frågan för dagen var ju också om jag skulle våga åka upp i Galata-tower för att få den bästa utsikten över stan men jag tvekade aldrig. Det kändes inte så farligt och utsikten var verkligen makalös, igen.

Panoramautsikt i allra högsta grad.

Den här resan har vi verkligen samlat på oss många nya gemensamma minnen som vi kan tänka på länge, länge.

Alla dessa blomsterkransar, vem använder dem? Barn antar jag men jag såg inte många som hade dem på sig men de såldes överallt.

Dagens lunch och servitören skojade till det lite grand.

Istiklal caddesi, längsta shoppinggatan en lördag.

Polisbil, jo det är sant, det är en polisbil:-)

Om man tycker att Bjäre är backigt så är det inget mot Istanbul. Att åka hit på semester med barnvagn eller som rörelsehindrad är nog inte att rekommendera. Det är hiskeligt brant och det är trappor överallt. Jag skulle t o m vara rädd för att köra bil här. Tänk om bromsarna slutar funka?

Jag drabbades själv i går kväll när vi gick hem från restaurangen. På dagarna har jag sprungit omkring i fotriktiga skor men sko-tokig som jag e så måste jag ju bara få använda högklackat åtminstone på kvällen. På ett ställe missade jag fullkomligt en minimal trottoarkant när jag hade uppmärksamheten på annat håll, ena foten vek sig och jag stöp som en fura rakt på knät.... Det blev ett rejält skrapsår som blödde med hål på strumporna. Det kunde gått värre, här var det nog mest bara egot som fick sig en törn men det gjorde ont så in i bänken! (O foten gör faktiskt lite ont idag, knät svider och även ryggen fick sig en liten knäck, det kostar att ligga på topp;-)

Den här lille kille som satt o trummade på shoppinggatan tyckte vi var så charmig när vi gick förbi så han fick givetvis en slant. När vi flera timmar senare gick tillbaka samma väg och han fortfarande satt kvar, nu med mamman vid sin sida, då var det inte alls lika charmigt längre. Då var det bara ytterst tragiskt. Det kan inte ha varit av egen fri vilja.

Vår resa avslutades på allra bästa sätt igår kväll med middag på Seven Hills fiskrestaurang. Den kan verkligen rekommenderas. Magisk utsikt och närhet både till Haga Sofia och Blå moskén och den i särklass bästa maten vi ätit på hela veckan. Det var kyligt o blåsigt och det fanns ingen infravärme men det var sååå värt det ändå. Ännu en magisk upplevelse. Den ena stunden överträffar den andra.