Ibland är ingenting som man vill att det ska vara. Tyvärr är det bara att gilla läget och kämpa vidare.
Som tur är så har jag helt fantastiska kollegor som stöttar på alla sätt vis, en stressboll, en bukett med tulpaner, omtänksamma mail m m, m m. De här små, små sakerna som betyder så mycket i stunder som dessa. En kram, en lunch. Livet är ändå rätt underbart, bara man fokuserar på rätt saker.
Träningslusten är puts väck, likaså matdisciplinen. Jag äter utan att träna för så´n är jag. Vi börjar om på måndag, eller hur? För då är det en ny vecka😎
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!