Man pratar om vabruari, månaden/månaderna? på året då alla föräldrar måste vara hemma för vård av barn. Av någon anledning så är visst barn mer sjuka denna tid på året än annars. Är det egentligen så konstigt? Jag skulle vilja kalla både januari och februari för deppruari. För mig, de värsta två månaderna på året, alltid. Inte konstigt att man blir sjuk.
Livet känns meningslöst, allting är grått o trist, mörkt o tråkigt o sommaren känns år bort. Jag vet, jag har egentligen INGENTING att beklaga mig över. Vi har en lägenhet i Spanien, jag har en man som jag älskar och som älskar mig, jag har tre underbara barn och två fantastiska bonusbarn, vi var i Spanien den första delen av januari och om mindre än fyra veckor ska vi dit igen. Ändå, så trillar jag dit. Ner i hopplöshetens mörka hål. Enda glädjeämnet är väl att vi åtminstone har sluppit snön i år. Måtte den inte komma nu heller, då skulle jag bli riktigt sänkt.
För tredje dagen i rad dras jag med en bultande huvudvärk o livet känns kasst.
En promenad har jag i alla fall tvingat mig till o än hänger hon med, vår Lexie, men vem vet hur länge till? Hon sover o sover o sover men hänger glatt med på promenad men sover än mer efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!