söndag 12 februari 2017

Vår sista söndagspromenad med Lexie och årets första glass på vår altan

Det är så sorgligt att jag knappt inte vill prata om det men idag har vi för sista gången varit ute på söndagspromenad med Lexie😢. Vi hade nästan bestämt att låta henne få sluta i onsdags men hon var så pigg att vi valde att avvakta. Tyvärr har hon sedan dess ätit allt sämre o sämre. Hon är fortfarande pigg och orkar gå med ut o gå men tassarna ser ut att ha växt p g a att allt hull har försvunnit från kroppen, magen är helt uppdragen och hon är verkligen bara skinn o ben. Den ena maträtten efter den andra har hon ratat. Nu är det inte ens gott med köttbullar längre. Oxfilén i går, den gick däremot ner... Vi kan inte vänta längre. Nu svälter hon sakta men säkert ihjäl och det kan vi inte bara stå o se på. Rå köttfärs är i princip det enda vi fått i henne idag. Det kommer att bli så fruktansvärt tomt utan henne. Helt klart den snällaste och lydigaste hund vi någonsin haft.





















Målningsprojektet i sovrummet är nu slutfört, eller ja nästan i alla fall. Det ena fönstret är fortfarande mörkbrunt men det får vänta till våren då det måste plockas ut för att vi ska kunna måla det både inne och emellan. En ny sängram hittade vi helt gratis på Bjäre Fyndtorg så den hämtades hem igår och monterades ihop. Fler bilder på det kommer sen. Nu är vi redo att gå vidare till nästa rum.

Kvällen igår tillbringades i det bästa av sällskap då fyra utav våra fem barn var hemma på ölprovning. Till middag serverades oxfilé med sötpotatis och hemgjord bea-sås. Kvällen blev MYCKET sen innan vi till slut kom i säng men det var länge sedan jag hade så roligt😍



















Lite vårkänslor fick vi faktiskt idag efter promenaden. Solen gassade på vår altan så vi satte oss ner och åt årets första portion glass utomhus. Inte illa!

1 kommentar:

  1. Tänker på dig, vilken jobbig tid du har nu med att förlora en kär vän och att er älskade Lexie är så sjuk. Skönt att ni har er stora familj som ni umgås med och har så roligt tillsammans.
    Jag blir avundsjuk på det och hoppas att vår familj också kommer att kunna umgås utan bråk och tjafs i framtiden.
    Stor, värmande kram ❤ J

    SvaraRadera

Varje liten kommentar tillför glädje i mitt liv, tack för att ni tar er tid!